Nelliesmamma

Senaste inläggen

Av nelliesmamma - 8 december 2023 20:29

I min familj är vi fem syskon och en halv. 


Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan jag se att våra olikheter absolut inte är av ondo, tvärtom. Hur roligt hade det varit om vi hade varit kloner med samma åsikt om allt och alla?


Hahahaha såååå trist. 


Idag hade jag ett samtal med en av mina systrar. Under samtalet hände något som mer än väl kan förklara varför just VI, hon och jag, aldrig har förstått varandra.


Vi hade under en inte så liten stund pratat om psykisk ohälsa. 


Mitt i samtalet yttrade jag något i stil med: -Ja, och så pratar man med någon idiot som inte begriper vad man går igenom...


Min syster sa omedelbart: -Ja, men idiot är ett starkt ord, jag skulle istället vilja säga att det är en person som inte har samma erfarenhet som jag själv. Det kanske är en person som är på helt fel ställe i livet för att kunna känna empati för det jag går igenom. Den personen kanske inte har ork att besvara mig på ett sätt som jag behöver den dagen. 


Ja, precis svarade jag. En idiot. 


När JAG säger idiot så är det en förkortning för precis det som du precis sa. Men jag sa det bara mycket snabbare. 


Min syster blev helt perplex;  -Men så kan man inte säga till vem som helst. Hur ska folk kunna förstå vad du menar med det? Det gäller att möta folk så att de inte misstolkar vad du säger. 


Jag förklarade lite snabbt att jag använder olika språk beroende på vem jag pratar med. Idag pratar jag med dig, jag använde det språk som jag trodde att du förstod. I andra samtal, med andra personer har jag ett helt annat uttryck...



Hon undrade direkt hur jag skulle ha formulerat mig om jag hade pratat med nån annan än henne. Och jag blev helt ställd. Hahaha, jag var inte i stånd att svara. Jag var ju inte där. Jag var i ett samtal med min syster. Jag hade inget filter på. Ordet var fritt på något vis. Jag förklarade att jag använder olika språk beroende på vem jag pratar med. 


Ibland är ordvalen mycket grövre och mer nedlåtande, eller överdrivet positiva. Det är för att jag pratar med en person som jag känner väldigt väl, och som vet vad överdrivna ord betyder. I andra fall är orden inlindade så till den milda grad att till och med den mest korkade idiot skulle förstå att jag dumförklarat vederbörande. (så att personen i fråga borde vilja sjunka genom jorden och aldrig mer fundera på att kliva upp igen). 


Hela livet går ju ut på att spela en roll. Att använda de ord som krävs för stunden. Ibland måste du vara diplomat, ibland kan du vara dig själv utan filter, ibland behöver du var professionell, och sist men inte minst, ibland är du mamma eller någons barn eller barnbarn. 


Den här situationen förklarade så mycket för mig. Varför har min syster inte förstått mig under alla dessa år?


Såklart för att hon inte haft insikten i att jag pratat som mig själv utan filter, för att jag just där och då har pratat med HENNE. 


Hon måste tro att det är så jag talar ALLTID och att jag inte har en professionell sida. Jag pladdrar alltid på utan filter. Inte undra på att det klickat så dåligt i alla dessa år. 


Hur ska jag hantera detta? 


Jag kan ju fortsätta som förut, SÅKLART jag kommer göra det. 


Jahopp, det var det det. 

Av nelliesmamma - 15 augusti 2021 21:26

Jag har sett och upplevt toppen och botten.


Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst. 

Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först.

Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen.

Jag har sett vart misstagen tar Dina tankar 


Jag har upplevt en förlust utom kontroll.

Jag har upplevt svett, blod och tårar. 

Jag har plågats av mina misstag.

Jag har gått från vinnare till förlorare.


Det är ibland ett misstag, ibland en hundradel. 


Misstaget defenierar inte Dig. 


Det bara ger dig en chans att bli bättre. 


En vinst gör inte Dig till en vinnare. 


En förlust gör inte Dig till en förlorare. 


...

Av nelliesmamma - 15 augusti 2021 20:45

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig. 


Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.


Eller kanske mest av allt hur jag såg hur handbollen vandrar från barndom till elit utan att egentligen ändra form. 


Du är varmt välkommen hit. Men förvänta dig inte att få bete dig hur som helst i kommentarer. 


Läs

Begrunda

Håll med

Hata 

Älska

Tyck nåt helt annat



Det här är MIN blogg. 


Välkommen hit med kärlek. 


Jag har saknat dig Nelliesmamma.   

Av nelliesmamma - 24 september 2018 15:56

Nollvisionen, men när?
Karlskrona 24/9 2018

Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003)

En sammanfattning av nollvisionen

Nollvisionen förutsätter en ny ansvarsfördelning för vägtransportsystemets trafiksäkerhet. Hittills har den enskilde individen haft detta ansvar. Men denna ensidiga ansvarsfördelning är inte konstruktiv i ett längre perspektiv. Därför bör ansvaret för trafiksäkerheten vara delat mellan trafikanterna och de s.k systemutformarna.

Med systemutformare avses offentliga och privata organ som ansvarar för utformning och drift av olika delar av vägtransportsystemet, såsom väg, fordon och transporttjänster, samt de som ansvarar för olika stödsystem för en säker vägtrafik, såsom regelverk, utbildning, information, övervakning, räddning, vård och rehabilitering.

Nollvisionen betonar att det är systemutformarna som alltid bör ha det yttersta ansvaret för vägtransportsystemets hela säkerhetsnivå. Trafikanterna är liksom tidigare skyldiga att visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken samt att följa trafikreglerna.

Om trafikanterna inte tar sin del av ansvaret på grund av bristande kunskap, acceptans eller förmåga måste systemutformarna vidta ytterligare åtgärder för att motverka att människor dödas eller skadas allvarligt.

Enligt nollvisionen skall Vägverket, polisen och kommunerna verka för att medborgarna stimuleras till att ställa krav på trafiksäkra produkter och tjänster. Medborgarnas intresse och möjlighet att följa trafikregler och visa hänsyn, omdöme och ansvar skall ökas.

Vägverket, polisen och kommunerna bör verka för
? att en effektiv och resultatinriktad avvägning sker mellan olycks- och skadeförebyggande åtgärder
? att de mest utsatta trafikantgruppernas behov blir styrande vid val av åtgärder
? att hastigheten tillsammans med vägens och fordonens tekniska standard på sikt anpassas till de krav som är berättigade från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt.

Negativa erfarenheter.

En faktor som möjligen kan bidra till den ogynnsamma olycksutvecklingen är att det har skett en nedrustning av trafikövervakningen. Idag finns cirka 750 trafikpoliser vilket nästan innebär en halvering (från 1 300) från mitten av 1990- talet. Även satsningen på informationskampanjer och folkbildning har minskat sedan nollvisionen antogs

Intervju med Gunnar Lind, vice VD och forskare vid Transek

Om alla bilister höll den tillåtna hastigheten skulle antalet dödsolyckor minska med en tredjedel. Hög hastighet leder till fler manövreringsmisstag, handlingsutrymmet vid misstag blir mindre och konsekvenserna av olyckor blir värre. Ett viktigt hinder för nollvisionen är därför den undermåliga hastighetsövervakningen. Det är viktigt att öka acceptansen för polisövervakning och automatisk hastighetsövervakning.

Enligt Transeks enkäter finns denna acceptans bland allmänheten. Av dem som svarat på dessa enkäter uttrycker 60-80 procent sitt stöd för detta.
Det är viktigt, tycker Gunnar Lind, att visa att fortkörning sällan lönar sig rent tidsmässigt. ISA - Intelligent Speed Adaptation (Intelligent stöd för anpassning av hastigheten) - har använts vid försök i bl.a Lund. ISA inmonterades i ett antal bilar som därmed fick lägre maxhastighet.

Förarna tvingades därmed till att köra lagligt. Trots detta blev restiden inte längre eftersom den som kör för fort visserligen vinner tid på körsträckorna men förlorar lika mycket tid i köer och korsningar.

Slut på klipp från Nollvision eller nollillusion


Vem eller vilka ska ta ansvar för Nollvisionens delmål, och NÄR?

När Du har läst utklipp från debattskriften Nollvision eller nollillusion så vet du redan vilka som BÖR ta ansvar för nollvisionens mål. Du har också en bild av vart författaren anser att det stora problemet ligger.

Det är hastigheten som dödar. Det var en sanning 2003 när debattskriften gjordes och den sanningen lever än idag. En stor anledning till att jag valt ett så pass ?gammalt? referensmaterial är för att visa att problemet jag vill belysa inte på något sätt är nytt.

Vid nollvisionens födelse ville beslutsfattarna flytta ansvaret för trafiksäkerheten till systemutformarna. Det som verkar ha glömts bort helt är den här delen:

Trafikanterna är liksom tidigare skyldiga att visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken samt att följa trafikreglerna.

Vid en föreläsning av Erik Risberg, operativ chef på Älgskadeföreringen redovisades att hälften av alla dödsolyckor beror på medvetna felhandlingar.

Det handlar då om överträdelse av hastighetsbegränsningar, att köra påverkad av droger eller alkohol samt användande av mobiltelefon. Det betyder att trafikanterna inte följer trafikreglerna.

Enligt Trafas sammanställning av 2017 års olyckor så är antalet olyckor, med eller utan dödlig utgång, på 70/80/90-vägar överrepresenterade.

Min fråga lyder: Varför kan man som bilförare inte klara en uppkommen situation på de vägarna? Jag tror inte att någon missar målet med min fråga. Svaret är självklart. INGEN kör i 70 på 70-väg, 80 på 80-väg eller 90 på 90-väg. Det betyder att trafikanterna inte följer trafikreglerna.

De attityder som råder i trafiken idag är oacceptabla.
Jag arbetar sedan några år tillbaka som trafiklärare, och under de här åren har jag sett en utveckling som skrämmer mig. Jag har noterat hur stora delar av utbildningen går åt till att uppmana eleverna till extra försiktighet då andra bilister ofta gör fel.

Förarprövare på trafikverket har uttryckt sin förfäran över vilka krav som ställs på dagens nya körkortsaspiranter. De har sett hur aspiranter som mycket väl visste hur lagar, paragrafer och den gyllene grundregeln skulle följas har hamnat i situationer som de inte har kunnat lösa. Aspiranterna har tvingats att lösa uppgifter som är så långt från en normal trafiksituation man kan komma.

I trafiken ser jag dagligen hur bilförare uppför sig som om vi levde i ett laglöst land. Jag frågar mig varför? Ja, svaret låter inte vänta på sig. Vi lever i ett laglöst land. Polisen lyser med sin frånvaro idag -så som den uppenbarligen gjorde redan 2003. Det betyder att trafikanterna inte motiveras till att följa trafikreglerna.

Bilister idag, precis som tidigare, har polisen som motivator för att hålla hastigheten. En bilist håller alltså hastigheten om det finns en risk att få böter. Insikten och kunskapen om skillnaden mellan körd hastighet och krockhastighet saknas helt.

Hur ska systemutformarna lyckas att ändra på attityderna till fortkörning, rattfylleri och mobilanvändning?

Jag har en kortsiktig lösning, en lösning som kommer att fungera redan IDAG. Det är lika enkelt som genialt; fler poliser på vägarna. Om du som bilförare VET att du kommer att se minst en poliskontroll varje dag så blir du motiverad att sänka hastigheten.

Du som bilförare ska se MINST en fartkontroll och MINST en alkokontroll varje dag.

Då kommer du som bilförare att ändra på ditt beteende omgående. Då kommer du att motiveras till att följa trafikreglerna.

Men fler poliser är tyvärr bara plåster på såren tills vi hinner göra den riktiga och den betydande förändringen. Vi måste ändra på attityderna i trafiken på allvar och i grunden.

För att ändra attityderna på sikt krävs ett mycket större och ett mer gediget arbete. Där kommer bland annat kommunerna in i bilden.

Jag har kontaktat ALLA skolor i min kommun och erbjudit trafikundervisning i skola/förskola. Jag fick NOLL svar. Om sådan utbildning redan görs så meddelades det inte till mig. Jag kan därför inte veta om det redan utförs, eller om det går barn i skola och förskola som gick miste om en viktig utbildningsdag.

Vi måste börja hos de små, men det lönar sig inte att utbilda barn när deras föräldrar har dåliga vanor och attityder i trafiken. Barn ser och lär varje dag i trafiken.

För att påverka de som redan har körkort, de som har kört länge krävs trafiksäkerhetskampanjer. Sverige är enligt min ringa mening ett U-land på det området. I min undervisning använder jag filmer från Australien, England, USA etc. Det finns ett enormt stort utbud på youtube.com

De filmer som är producerade i Sverige kan jag nästan räkna på mina fem fingrar. Och de filmer som faktiskt gjorts har tyvärr setts av alltför få bilister i Sverige. Här finns ett jättearbete för Transportstyrelsen. Det är dags att steppa upp och ta sitt ansvar nu. Vägarna har aldrig varit säkrare, bilarna har allt vi kan önska oss när det kommer till att hindra bilister att omkomma i trafikolyckor.

Det handlar om beteende nu, mer än det någonsin har gjort. Vi måste få trafikanterna att följa trafikreglerna.

Som jag ser det så står vi vid ruinens brant. En liten knuff bara så är katastrofen ett faktum. Idag är det bara turen som håller oss vid liv, turen att komma in i en given trafiksituation i helt rätt ögonblick. Ett annat ögonblick hade lett till döden.

Beteendet bland förare av motorfordon är idag under all kritik, det är bara en tidsfråga innan vi ramlar över kanten och då kommer vi få se dödstal i trafiken som inte har skådats på flera decennier.

Av nelliesmamma - 22 september 2018 16:56


I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna.

Hur det slutade?


Vi krånglade oss igenom mönstret! Vissa avdelningar med bommar och pottor såg ut som om en tromb dragit fram. Men det var ju bara jag som gav fel (inget) stöd till hästen så att han mejade ner allt som fanns. Stackers häst. :S

Men vi kom igenom, och därför blev vi placerade. Det var andra som red bort sig i den klassen. Så en silvermedalj. INTE ILLA.

Western Riding mönster 9 kan vi rida i sömnen nåde Atlas och jag. Vi brukar få helt ok poäng i den klassen, men inte IDAG.

NÄ TYVÄRR.

Nä tyvärr det där med vänster galopp va, det har ALLTID varit min styrka, jag kan det från trav, skritt och stop i vanliga fall. Men idag förstår du matte är det KÖRT.

Jag fick rida nåt extra varv för att få igenom det. Då blir man DQ.

Sen var det dags för Reining. Jag har fått 61 på det mönstret så jag red för att se om vi kunde få bättre. Nääää.... Det var det där med vänster galopp juh.

OK, Jag tog hjälp av Ida för att få fram rätt saker på framridningsbanan, och OK, vi fick till jättefin galopp i vänster volter, men när det var dags för cigarr så....nej tyvärr - inte vänster galopp idag. Så det blev DQ där med.

Då strök jag mig från Horsemanship.

Sen var det bara Ranch Riding kvar och jag erkänner. Jag sa ifrån på SKARPEN på framridningen inför Ranch Riding. Jag vet att det är vår bästa gren, och jag tänkte bara att NU RÄCKER DET. Och därefter gick han som en KLOCKA.

Vi kan ABSOLUT inte rida det mönstret bättre. Det var vårt allra, allra bästa!

Tyvärr för mej så var alla utom en bättre än oss så vi kom näst sist.
(Jag är GLAD för andras framgångar inget snack om saken)

Såååå....

Den klassen som jag vet att vi är sämst på, där fick vi silver, för att andra red bort sig.
Den klassen som jag vet att vi är bäst på, där kom vi näst sist, för att så många andra är bättre än oss.

Det är en helt ok dag idag. Jag har lärt mig såååå mycket idag. Om mig, om min häst, om förberedelser, om tålamod, om uthållighet, om gränsdragning.

Jag är GLAD och TACKSAM för alla vänner som jag möter på tävlingsbanan. TACK ALLA UNDERBARA som peppar när man är nere och gratulerar så varmt när det går bra.

Med facit i hand skulle jag inte velat ha den här dagen ett uns annorlunda. Allt som hände idag har gett mig sååå mycket inför framtiden.

:):):)

Av nelliesmamma - 20 juni 2018 20:25


Ibland gör man bort sig riktigt ordentligt utan att ens veta om det. Jag gjorde det när jag var på hoppträning för Madde förra veckan.

Fast den HÄR historien började egentligen för över ett år sen när Atlas kom på (just hos Madde) att han kan slippa svänga höger i galopp. Jag och VI har kämpat som galärslavar hela året för att få till svängbarheten i galopp. Och vi har fått SKITBRA resultat!!

Men så åkte jag på hoppträning. Nu i EFTERHAND kan jag säga att jag märkte tendensen redan innan jag började hoppa. Han var motsträvig som tusan i högersvängarna i galopp. Jag vet inte om det var jag som var otydlig eller om han kände igen en lucka - den luckan som öppnade sig då förra året....

När jag hoppar så vågar jag inte släppa hornet, utan jag styr mot hindret och sen får han hoppa själv med långa tyglar...

Han hittade en lucka och smet några gånger....

Äh, vad är väl en bal på slottet tänkte jag och åkte hem - glad i hågen.

Men det ska jag berätta. På efterföljande träning skulle han INTE svänga höger. Inte ens i trav om han fick bestämma. Alltså jag bara VAAAA??

Men ok, jag fick superhjälp av Ida och jag gjorde ett monsterjobb och red igenom först i trav och därefter i galopp.

Jag var lite orolig idag när jag gick ut på ridbanan.

Vi skrittade bara igår, Nellie red på gossen. ?

Men jag red ganska raskt igenom en uppvärmning och gick sedan på öppna volt sluta och därefter samma övning med fattning efter.

Jag försökte vara listig på alla plan så jag började i vänster och avslutade med höger varv. PLUS att jag påbörjade höger med volt mot holken isf mot muren.

DESSUTOM var jag tvungen att göra dubbelt så många öppna volt sluta till höger eftersom han lekte kast med stort hästhuvud och laddade för fattning utan min signal.

När jag kom till volt mot muren kunde jag göra den både stor och ungefär halva storleken,

Jag tänkte mycket på att få till det med så lite sporre som möjligt, och det gick verkligen helt suveränt.

Jag har jobbat massor med att komma ihåg att hålla skänkeln lågt så att jag får träff längre ner med sporren när jag behöver den och han svarar mycket bättre på alla skänklar (SÅKLART ?)

Over änd out ????

Två bilder som beskriver mina känslor PERFEKT!!

Adrenalin och kontroll.

:):):)

Av nelliesmamma - 6 juni 2018 22:44


När jag var 23 år så arbetade jag inom hemtjänsten. Det fanns MÅNGA guldkorn där, både bland ?di gamle? och bland personalen.

Det var en gammal dam som jag minns särskilt väl. Hon hetta Stina och var 84 år gammal. Hon var väldigt dement och susade omkring i servicehuset som jag jobbade i. Jag mötte henne ofta i trapphuset, så jag fick lirka med henne tillbaka till hennes lägenhet. En kväll var hon särskilt motsträvig så jag satte mig med henne på en ?parkbänk? i trapphuset. Jag svär på att jag kan återge hur det såg ut där än idag. Det var en VÄLDIGT speciell stund.

Hon sa: Du tycker att Stina är besvärlig för att hon har tappat minnet. Men jag vill att du ska minnas mig den dagen du fyller 84 år. Då ska du förstå att det inte är lätt att bli gammel. Det är inte lätt att bli gammel upprepade hon. Med tårar i ögonen.

Jag minns det som om det vore igår. Det är 24 år sedan. Och jag har ytterligare 37 år kvar tills jag fyller 84. Om jag blir så gammel.

Jag har ont lite här och där. Jag har fått ett wakeuppcall helt nyligen. Min optiker säger att jag behöver PROGRESSIVA GLASÖGON. Alltså, kom igen det är för pensionärer.

Optiker: Du behöver progressiva glas.
Jag: Nä det behövs inte.
Optiker: jo
Jag: Nä det kommer inte på frågan
Optiker: Du behöver progressiva glas
Jag: Nä
Optiker: Jo

Tystnad

Optiker: Jo, de där 70-talisterna är de sista tonåringarna. De ska ju aldrig bli gamla dom.

Tystnad

Jag: Ok, jag blir vansinnig på folk som kommer in på trafikskolan och säger att de kan köra upp nästa vecka när de inte ens kan växla bilen. Om jag har gjort mig besväret med att komma hit och kolla ögonen så får jag väl köpa de där jävla glasögonen då.

Nu väntar jag på de att de där jävla glasögonenska bli klara. Om jag blir yr av dem så ska jag gå tillbaka med dem och trycka ner dem i halsen på optikern. För ALLT är givetvis hans fel.

Åldersnojja, ok.

Jag behöver IJENKLIGEN inte progressiva glas.

Men jag provar väl då - så optikerfan blir tyst om 70-talisterna som vägrar växa upp.

:):):):)

Av nelliesmamma - 30 april 2018 12:31


Jag har ett långsiktigt mål med Atlas och min träning. Det är att kunna genomföra ett Western Riding-mönster utan att bli DQ.


Det svåra där är att mönstret innehåller uppemot 10 galoppombyten på de svåra varianterna. 


Hela förra året kämpade vi med att få till fina fattningar. Vi har tränat rumpa, rumpa, rumpa och lite rumpa. 


Innan jag rasade där i Februari så hade jag en dröm om att vi skulle kunna få ihop flygande byten innan det här året är slut. Nu har jag släppt det där och tänkt att vi jobbar upp oss till den lydnad och styrka/kondis vi hade innan Februari. Sen får vi se vart vi landar. 


Idag gjorde vi vårt första pass för tränare. Vi har Ida Ljungqvist här i Viö på måndagarna, och det känns lagom att träna hemma till att börja med. Jag kände mig lite osäker faktiskt. Det känns lite slösigt att lägga tid och pengar på tränare när vi inte har lydnad och kondis för att göra det som ska göras.


Men som VANLIGT när jag rider ut på banan med osäkerhet så rider jag av med glädje och stolthet. 


Det är svårt att förklara hur lycklig och tacksam jag är för mina tränare. Det är äkta kärlek helt enkelt. 


Idag blev det såklart genomgång och koll av fysik och lydnad, och det gick riktigt bra!!


Sen helt plötsligt så sa Ida: Ta diagonalen där och sen byter du galopp innan du kommer fram till nästa långsida. 


Här kommer det. Jag har försökt det här med två hästar förut. Jag LYCKADES ALDRIG!!!! När jag säger aldrig så menar jag aldrig. Jag fick igenom NOLL byten på Donny och NOLL byten på Diaz. Det funkade ALDRIG. Ronny kunde sätta sig upp och byta galopp hur lätt som helst. Men jag kunde inte. Jag gav upp och det var inte ens kul att ha häst. Jag sålde och gick vidare. Det låter inte så lite dumt när det presenteras så här, men det var en process som tog tid -men kontentan var iaf att jag gav upp och tappade sugen helt. 


Jag fick "noll" tid att tänka. Jag bara gjorde exakt vad Ida sa. Undrar du? Ja, Atlas bytte KLOCKRENT och kanonfint!


Första försöket. Klockrent.

Andra försöket hade jag massor av tid att tänka. Just det, du fattar, inte så bra. Ett travsteg blev det. 

Tredje försöket, mer avslappning och mindre stress. Helt OK byte fast med fram först.


Spöket är därmed borta.   


Jag VET att vi kommer att fixa det. Jag VET att vi kommer att fixa det. Jag VET att vi kommer att fixa det. 


Nu kommer nojja-majja fram. Hahaha, det kanske bara var tur? 


 


Skit samma. Vi har tränat SJUKT många timmar rumpa, flytta och fattningar. Om vi fortsätter precis likadant som innan så kommer vi att nå mitt drömmål. Western Riding utan DQ.


      

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skapa flashcards