Mitt namn är Chris, jag är 3 år

Mina ögon är svullna, jag kan inte se.

Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.

Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,

jag önskar att jag inte vore så ful.

Då kanske min mor

fortfarande ville ha mig.

Jag kan inte göra något rätt,

jag kan inte alls prata.

Annars är jag inlåst,

hela dagen.

När jag vaknar är jag ensam,

huset är mörkt.

Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem

försöker jag vara snäll.

Då får jag kanske bara en

smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.

Min far är tillbaka från

Charlies Bar.

Jag hör honom svära.

Jag hör mitt namn.

Jag trycker mig mot väggen.

Jag försöker gömma mig från

hans onda ögon.

Jag är så rädd.

Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande,

han kallar mig fula namn.

Han säger att det är mitt fel

att han plågas på jobb.

Han slår mig

och skriker på mig.

Jag kan smita till slut,

och springer mot dörren.

Han har redan låst den,

och jag börjar stor gråta.

Han tar tag i mig och slänger

mig mot den hårda väggen.

Jag faller till golvet

med mina ben som nästan är brutna,

och min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'Förlåt'

men det är försent.

Hans ansikte förvrids till

okänslighet.

Värken. Smärtan.

Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.

Snälla låt det ta slut.

När han äntligen slutar

och går mot dörren

ligger jag där känslolös.

Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.

Jag är 3 år.

I natt mördade min far mig.

 

Marianne

12 juli 2009 23:12

Det tråkiga är att det finns barn som lever i ett sådant här helvete. Och det finns vuxna som vet om det, men inget gör. Hur kan någon människa leva med denna kunskap och inte göra något åt det? I ett sådant här läge är det bättre att anmäla en gång för mycket i god tid, än en gång för sent..
Ha det gott. kram

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...