Förra helgen la jag två timmar lördag och två timmar söndag tills Trille lät mej röra hans öron...

Igår tog det en join up och sen var det klart!!

Jag nöjde mej med att ta av och på grimman KLANTIGT (dra mot öronen onödigt mycket) tre gånger. Idag ska vi på att igen. Jag räknar med att tränsa på söndag.

Nästa helg är det förhoppningsvis Linas tur att ta över taktpinnen! Hon kan ibland ha fel tankar (det här kommer aldrig gå) så hon får ibland problem. Jag tänker att Trille ska vara bergsäker innan jag släpper honom till henne.

Jag minns SÅ VÄL hur det var när jag skulle få Donny färdig. (Min första häst för 20 år sen) Jag kämpade och slet med denna häst, men jag klarade inte av det! Sen kom Donny i händerna på Ronny Åman och VIPS funkade allt! Trött jag blev! Men samtidigt ingav det hopp, eftersom det bevisligen inte var fel på hästen utan ett klassiskt handhavandefel... :)

När jag kom hem från Ronny hade jag "samma" problem, men jag visste att det skulle gå att lösa, eftersom jag sett med egna ögon att det var möjligt. Tid och tålamod sen var det klartttt!

Nu finns ju jag intill OM DET BEHÖVS, det ska inte bli några problem.... Jag ska kunna tränsa när han står med sänkt huvud innan jag släpper lös nån med "det-går-inte-tankar"

Jag minns hur det var för egen del då för länge sen: NU smäller det! (Nähä?) NU smäller det! (Nähä?) men NU smäller det, det vet jag! (Nähä?) men DET HÄR kan aldrig gå iaf! (Joho?) Det dröjde lääänge innan jag litade på att framstegen var bestående, så jag om nån vet hur det känns när "nån annan" fixat hästen!!

:):):)