Varför vill inte läkare lyssna på föräldrar? Har de mött så många hispetroll så att alla föräldrar betraktas med skepsis och med en nedlåtande brorduktigattityd av rena farten?

När vi kom in med Nellie på juldagen (vi var inne på julafton oxå men snabbsänkan sa 15 så vi fick åka hem) förklarade vi att hon har hög smärttröskel, att hon "biter ihop" vid alla "kläm-test" för att hon tror att hon ska genomlida "behandlingen". Hon FÖRSTÅR inte att hon ska säga "AJ" när det gör ont!

Hon hade en stigande sänka på ÖVER 360(!) första natten vi var inlagda. Den kirurg som tog beslut om att Nellie skulle läggas in för observation ville DÄR och DÅ öppna henne för att göra ett "titthål" och kolla blindtarmen.

Men hans bakjour sa NEJ. Man skulle vänta tills nästa dag för att göra ett ultraljud. Den undersökningen visade inget fel på blindtarmen.

Läkarna drog då slutsatsen att det måste vara en allvarlig urinvägsinfektion/ njurbäckeninflammation.

Man ville dock utesluta lunginflammation så man gjorde en lungröntgen. Den visade inget fel.

Till slut, efter fem dygn av kraftiga plågor, plågor som du i din vildaste fantasi inte kan föreställa dig fick Nellie som grädde på moset en skiktröntgen. Den visade på inflammerad blindtarm. Du kan inte föreställa dig min PANIK när jag förstod att Nellie plågats av blindtarmsinflammation i fem dygn!! Men jag var tvungen att hålla allt inombords eftersom Nellie var ju där hela tiden!

NU, HÄR, IDAG är jag så fruktansvärt ARG och BESVIKEN på läkare som inte lyssnar PÅ MIG/OSS när nu Nellie inte kan göra sig förstådd! Mats och jag har FLERA GÅNGER försökt att på alla sätt förklara hur Nellie fungerar och att hennes yttre inte speglar hennes inre!

VI!

MATS och JAG vet vad som försiggår inne i Nellie, vi läser henne som en öppen bok. Ni andra FATTAR INGENTING om vad Nellie tänker och känner när hon är i en pressad situation.

Många, många, många, många gånger har jag sagt till utomstående: Nellie är skiträdd, hon gillar inte det här....

Personen har svarat: -Men hon skrattar ju?

Jag vet!

Men

Hur skrattar hon?
Hur ser hennes kroppsspråk ut?
Hur ser hennes ansikte/ögon ut?

Hon är RÄDD!

Jag ser det SÅ TYDLIGT och jag ser det SÅ tydligt så att jag undrar: Varför ser inte du samma sak som jag?

Du ser det inte av den enkla anledningen att du inte känner Nellie lika bra som jag! Konstigare än så är det inte!!

Efter operationen ville läkaren sätta över Nellie på flytande antibiotika istället för intravenöst, för att kunna släppa hem henne (oss).
Jag sa omedelbart blankt NEJ! Läkaren menade att vi i alla fall var tvungna "att prova" men jag sa att DET GÅR INTE! Det går inte! Och det går inte av samma anledning som man inte kan tro på hennes skenbara yttre! Om jag lugnt och bestämt tvingar i Nellie nånting äckligt kommer hon att tugga och svälja, men hon kommer oxå att SPY UPP DET! Det har hon gjort sen hon var pytteliten!

Jag minns med FASA hur jag "tvingat" (trugat) i henne den/de sista skeden/skedarna gröt/mat, hur hon villigt gapat, tuggat och svalt allt som jag propsat på. För att genast spy upp det som hon inte ville ha. Hon visade ju att hon var MÄTT! Det som inte fick plats kom upp igen!

Läkaren sa att vi i alla fall var tvungna att prova.

Gissa vart Nellie är nu?

Inlagd på sjukhus för att hon spydde upp penicillinet som jag tvingade i henne.

Jag hyperventilerar och gråter när jag tänker på vad hon stått ut med sedan juldagsnatten. Om de gått in med titthål som den första kirurgen ville, då hade Nellie INTE:

Legat med obeskrivbara plågor i fem dygn
Genomgått ultraljudsundersökning
Genomgått lungröntgen
Genomgått skiktröntgen

Nellie hade varit hemma för länge sen!

Jag vill veta vart besparingen i en sådan hantering ligger?

ALLA som läser det här förstår att allt detta kostat OTROLIGT mycket mer pengar och lidande än en titthålsoperation på juldagsnatten!

MATS! Underbara fantastiska MATS är på sjukan med Nellie. Han hörde hur jag hyperventilerade och försökte hålla gråten tillbaka när jag ringde och berättade att Nellie kräkts och att jag pratat med 1177 och med jourhavande kirurg.

Nu sitter jag hemma, tröstäter popcorn, och skriver av mig sorgen och min förtvivlan över oförstående läkare! I det här skicket är jag inget stöd för vare sig Nellie eller Mats.

När jag vaknar ska jag ut och rida innan jag löser av Mats. Underbara fantastiska Mats. Vilken TUR Nellie har! Hon fick världens bästa pappa!

.......