När jag var 13 år var jag lägenhetsvakt åt syrran.

Det var den allra första gången som jag fick ett hedersuppdrag - som om jag hade varit vuxen! Jag minns ALLT från de där två veckorna som om det var igår och... det var en undebar tid. 

Jag var KÄÄÄÄR! Och så som jag var kär! Hela livet var en enda stor frihet, och HAN var en stor del i mitt liv!!

Jag kan se hur vi (HAN OCH JAG) cyklade ut mot Arkösund, vände tillbaka förbi Kråkan på väg tillbaka mot stan. Jag minns verkligen inte vad vi pratade om... Men när jag pratade lyssnade han! Och när han pratade så lyssnade jag! Jag minns SÅ VÄL att ingen av oss höll i styret när vi cyklade NÅGONSIN....

Jag minns SÅ VÄL hur kul vi hade, Carro, Lucky, HAN (vad fan hette pojkfan) och jag.... men du vet. Han hette inte Svensson i efternamn... Han var svarthårig och inte blek i hyn... Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad han hette! Men DÅ och DÄR var han mitt hela liv. Men för fan man... 

Det finns nåt kvar från den där tiden dock. Något som uppenbarande sig för mig ikväll på itube.....

På den här tiden - när jag var 13, då fanns inte repeat, man var tvungen att VARJE GÅNG LÅTEN VAR SLUT flytta armen tillbaka till EXAKT rätt plats på vinylen.... Gissa vem som var expert på det? Den här låten lyssnade jag på ungefär 1798 gånger på två veckor....

OBS! DET ÄR SÅN JÄVULSK POWER I SLUTET, LYSSNA FÖR SATAN IGENOM DEN!!

Jag önskar ibland att jag kunde få snacka med den där 13-åriga bruden så att hon inte skulle göra alla korkade misstag som jag gjort i livet. (erhm, men utan alla misstag ingen erfarenhet...)

....