Nelliesmamma

Alla inlägg under januari 2015

Av nelliesmamma - 27 januari 2015 22:36


Ja, trots att det är JAG som är lantisen här så finns det saker som JAG vet som tydligen vissa Stockholmare helt har missat.

Jag gick in på lilla kvartersbutiken snett över gatan för att köpa vispgrädde till mitt morgonthe. Min vispgrädde står kvar på skolan nämligen....

Jag gick med bestämda steg mot kyldisken, när jag passerade disken där ägaren satt hejjade jag glatt. Men när jag kom fram till kyldisken "frös" jag. De hade bara 36% vispgrädde! Men ååååh! Vilket PROBLEEEEM!

Vad skulle jag göra?
*Köpa skiten, blunda och hälla giftet i thet och se glad ut?
*Leta reda på en annan butik? (vart?)
*Vänta med the tills jag kom till skolan på morronen?

Det SNURRADE varv på varv på varv och jag vet faktiskt inte hur länge jag stog där som en staty och bara stirrade på kyldisken.

Jag bestämde mig till slut för att avstå "gifterna" och dricka the när jag kom fram till skolan. Jag vände tvärt på klacken och gick mot dörren.

Ägaren tittade förvånat på mig så jag sa med ett leende att jag inte fann vad jag sökte.

-Vad sökte du?
-Vispgrädde, men det fanns ingen som jag vill ha.
-Det finns vispgrädde där. (Pekar mot kyldisken)
-Nej, det är inte riktig vispgrädde. (Ler)
-....reser långsamt på sig, lutar sig fram och tittar till höger mot kyldisken... Han gör det som om han hade sett ett spöke (han har garanterat koll på varenda pinal i sin lilla butik) DÄR? Säger han med ett frågande uttryck och tittar storögt på mig (Indier, ser du bilden?)
-Nja, jag vill ha riktig vispgrädde, den ska ha 40% fett i sig.... (Ler) tack iaf. Hejhej!

Ägaren satt i telefonen (snäckor) hela tiden, jag UNDRAR vad han sa till personen i andra änden?

DU ANAR INTE VILKEN TOKIG SVENSK SOM JUST VAR HÄR INNE!

:):):)

Av nelliesmamma - 15 januari 2015 22:13


Ursäkta?

Vad är en ÄLGHIPPA?

Fråga en Ålänning och du ska få svar direkt!

Jag bröt mot alla mina principer och följde med till Åland via BÅT???

Jag vet fortfarande inte hur det kom sig att jag tackade ja till att följa med på en båt till Åland...

Men jag kan säga så här mycket. Det förändrade min syn på livet. Jag har länge tänkt att jag redan har "allt" (för det har jag!) men det finns plats för mer!!

Jag träffade två av de mest underbara människorna på jordklotet! Jockes bästa vän Johan


visade sig ha världens trevligaste fru!


Maria och jag snackade om både ditt, datt OCH lyssnade på Kåta Maja....

Har du hängt med det MINSTA på min resa med Jocke så vet du hur bra han och jag "dansar"....

Men jag hittade en karl där på Åland som jag kommer att LÄNGTA till tills nästa ÄLGHIPPA. Som han förde mig runt på dansgolvet! Vi buggade och vi ÄGDE golvet! Shit! Jag har aldrig varit med om nåt liknande!


Jocke och Lasse ljög om sina jaktbravader... Men jag ljuger inte när jag säger att Lasse kan bugga!

Den där Ålandsresan har förändrat min syn på livet. Jag ska åka på linedance varje torsdag och jag ska bugga varje söndag! LOVE LIFE!

Om jag har riktig tur så kommer Jocke att hänga med på buggen om söndagarna...
Jag ska säga ärligt, även om Jocke är mig mycket kär. Bugga med eller Jocke.

DET LÄR JAG GÖRA!

:):):)

Av nelliesmamma - 7 januari 2015 23:14


Jag hann med så MYCKET idag, men resan till stan blev inte riktigt som jag tänkt. Min bil har stått stand by i garaget sen jag vet inte när? Jag vet i tusan om den gått sen jag gick på semester den 17/12... Eller jo nån gång men det var nog före jul.

Jahopp? Behöver jag fortsätta? Batteriet var dött jävla skit fan.

Jag travade ut på vägen (BLANKIS) och ropade på grannarna som var ute i sitt vindskydd/hage och mockade. Två söta små tjejer kom och knuffade ut bilen på vägen så att jag skulle kunna rulla nerför backen och hoppa igång bilen...

Eller hur?

STENDÖD!

Och nu stod bilen helt plötsligen mitt i vägen och vägrade starta. Att kunna knuffa den på isgatan var bara att glömma. Suck.

Sofie stack iväg och hämtade sin bil och startkablar, tur att det finns folk med resurser säger jag bara! Tack igen snälla du!

Det är 70 på vägen in till stan, men vägen ner till Rödeby saltas aldrig. Det var JÄVLIGT jobbigt att köra knappt 50 på isgatan när jag visste att både Byggmax och ÖB stänger 19:00.

Jag hann PRECIS in till Byggmax och hämta pellets och in på ÖB och bytte ett felköp precis 5 minuter innan de stängde. Piuh!

Alltså, kom igen? Vilket flyyyyt jag har!

:):):)

Av nelliesmamma - 7 januari 2015 22:46


Ibland har man tur med vädret må jag säga!

Eftersom snön vräkte ner blev det inget rida idag. Eftersom min examinationsuppgift är klar krävdes inget plugg.

Ledig.

Hmmmm, vad göra hela dagen inne?

Svaret blev stryka alla gardiner och dukar som skulle ersätta alla juldito. Grannen var inne i mellandagarna, hon bara: Åh, har du julgardiner i ALLA fönster? Jag bara: Jaa? Det måste jag ha... ;)

Men de hänger fan inte upp sig själva och när de ska ner så blir det ett evigt jobb men vafan? Blev fint som tusan!

Sen satte jag upp GARDINSTÅNG i hallen uppe och hängde gardiner där, dit har jag inte kommit förrän nu, typ ett år och två månader efter att jag flyttat in...

Sen satte jag upp GARDINSTÅNG i Nellies sovrum.....

Sen gjorde jag nåt konstigt. Tror jag. Jag spikade upp en julslinga ovanför golvlisten i Nellies sovrum och halvvägs i mitt sovrum. Jag använde vanliga elclips och det blev fan bra! Nu finns alltid ledbelysning om Nellie behöver upp och snurra på natten. Men den stör inte eftersom den är på golvet lixom...

Sen tog jag och körde iväg med all sopsortering.

Bytte felköp på ÖB

Köpte pellets

Sen somnade jag i soffan... när vi kom hem.

:):):)

Av nelliesmamma - 7 januari 2015 00:21


Du som känner mig vet vad som hände mellan mig och handbollen för 2,5 år sen.... (Är det längre sen?)

Jag kommer inte att gå in på den historian här någonsin, men jag har tänkt många mörka tankar om den tiden, DET ska Gudarna veta.

Ända sedan den där seriepremiären som blev slutet på en 30 år lång kärlekshistoria har min hjärna varit HELT nollställd när det gäller handboll men...

Jag vet inte om det här är hemligt, men det tror jag inte?

Jag har blivit tillfrågad om att vara med i en välgörenhetsmatch i handboll. Jag VILL och jag SKA vara med om förutsättningar finns för det!

Nu ska du få höra något märkligt. Min kärlek till handbollen föddes på min första handbollsträning 1979 i Norrköpings Handbolls Klubb. Än idag kan jag känna den där DJUPA kärleken och PIRRET när jag tänker på den där loggan.

Jag spelade i några år men som många andra tonåringar falnade glöden nånstans i 15-årsåldern, men vet du något MÄRKLIGT? Nästan varje natt under de där åren då jag inte spelade så DRÖMDE jag om handboll. Och faktum är att jag hittade tillbaka på nåt konstigt vis!

Vägen tillbaka gick via ett par år i Skärblacka IF där jag som målvakt VERKLIGEN fick öva på frilägesräddningar! Vi vann inte en enda match, och så många tillfällen till försvarsspel bjöds inte. Där stod jag ensam vid den ena kontringen efter den andra...

En match som jag särskilt minns är en bortamatch mot NKIK där vi förlorade med 23-10. Gamla hederliga Gredenhoff (GRÄDDENTOTT) dömde och han sa till mig mitt i matchen :Vafan Helen, det är ju du mot dem och jag tycker att du vinner....

Jag hade ett uppehåll till i handbollsspelandet och det var under min graviditet. Så gott som varje natt drömde jag om handboll.

Gissa vad som har hänt sedan snacket om en välgörenhetsmatch dykt upp på fejjan? Jag har drömt om handboll VARJE natt!

:):):)

Av nelliesmamma - 5 januari 2015 22:11


Jag bor helt ensam ta mej fan så långt ut i skogen man kan komma, och jag trivs här...

Jag skulle inte vilja bo någon annanstans på jorden!

Ibland får jag frågan om jag inte är MÖRKRÄDD? Jag bara: Rädd för VAD? Jag går ner i pannrummet utan pannlampa ibland, och då får jag verkligen KÄNNA mig fram i skummet... Såklart det finns en risk att jag blir SKRÄMD av något. Men att det skulle vara nån människa med ont uppsåt runt knuten? Njä?

Men igår blev jag JÄVLIGT rädd. Så rädd att jag messade BÅDE Jocke och Mats eftersom jag ville ha nån i luren innan jag gick ut. Det var ett MYCKET mystiskt ljud utanför...


Ja, Donna såg jag inte ens i skummet.

Du som har varit här hos mej vet att hagen är på andra sidan vägen. Foderkammaren finns på andra sidan vägen, precis nära grindhålet. På min sida vägen har jag spänt eltrådar (strömlös) för att hindra Nellie från att gå rakt ut på vägen. När jag kom ut till hagen låg den nedre tråden på marken, den övre satt kvar med handtaget i grindisolatorn. Det skulle betyda att Atlas har krupit UNDER tråden? Att JAG har glömt att sätta på nedre tråden kan jag ta, men Atlas krypa under tråden? WHAT?

VARFÖR har hästarna lämnat foderkammaren, gått RUNT garaget och in på trädgårn? Helt obegripligt om du frågar mej....

På andra hållet finns en hästflock, varför har de inte gått ditåt? (Bra att de inte gjorde)

Aja, jag är glad att hästarna var kvar i faggorna. Jag tog Atlas i manen och ledde in honom i hagen. Knattarna följde mä...

:):):)

Av nelliesmamma - 5 januari 2015 15:53


Du vet, ibland är det bara DÖMT att misslyckas....

Grannarna har flugit sin kos till både Ullared och Göteborg, och så trodde de att JAG skulle kunna sköta om deras hästar?

Ultra ska ha kraftfoder eftersom han annars tappar hullet. Och det är Ultra och ingen annan som ska ha kraftfodret. Jag tyckte dock att han var KONSTIG hästen. Hur mycket jag än lockade och kallade på honom så stod han bara där vid hönätet och åt och tittade på mej och foderhinken.

Jag fick tillslut gå fram och ta honom i manen och leda fram honom till hinken....

DÅ ramlade poletten ner, det var inte Ultra - det var Mira (två travare med samma bruna färg alltså...) och att en häst kan bli LÅNG i ansiktet, det kan jag intyga! Mira har nog aldrig blivit så förvånad i hela sitt liv.

Hon hann bara få i sig två tuggor innan jag lyckades upptäcka Ultra en bit bort och locka honom till mig... Sen blev nog Mira förvånad IGEN eftersom hon helt plötsligt blev utan den goda maten?!

Ja jisses vilket spektakel.

:):):)

Av nelliesmamma - 4 januari 2015 23:15


Jag vet inte vad du tror, men jag kan säga att när man sitter på 600 kilo muskler och möter FYRA crossar i 100 km/h mitt ute i skogen - då är iaf inte JAG tuff det kan jag säga dig. Som jag tidigare berättat idag så har Atlas och jag haft lite olika syn på lydnad och så vidare.


Nu befann vi oss på en plats i skogen med höga stenmurar på båda sidor om skogsvägen. Jag uppfattade/hörde nånting ganska långt innan crossarna dök upp inom synhåll och jag hade MÅNGA sekunder på mig att ta beslut om att eventuellt hoppa av för att minska risken för att själv skadas. Jag bestämde mig dock för att jag hade mer makt och större chans att påverka hästen från ryggen än från marken. OM han skulle få panik skulle han kunna rycka tyglarna ur min hand på en tiondels sekund. OM han skulle få för sig att DRA all världens väg med mig på ryggen så skulle jag förhoppningsvis kunna sitta kvar så länge så att jag hann få stopp på pållen... Valet att sitta kvar på ryggen var därför väldigt enkelt.


Den första crossen som kom emot mig hade en SJUUUUUUUUUUUUUUUUUUKT hög hastighet och han fick inte stopp på sin hojj förrän han nära hade passerat mig. Jag kan säga att HELA min hjärna bara SKREEEEEEEK:


S-L-A-P-P-N-A---A-V  om du vill leva. 


Jag såg den första vita crossen mycket tidigare än föraren såg mig och det gjorde att jag kunde förbereda både mig och hästen på vad som var på gång. Jag placerade Atlas mitt i vägen för att synas så bra som möjligt, jag är inte helt klar över hur lång sträcka crossföraren hade på sig att upptäcka mig. Det kunde handla om bara 20-30 meter. Hur som helst, Atlas kastade sig helt om och försökte fly. Jag KÄMPADE med min kropppshållning för att visa tyngd och avslappning så att han skulle stanna. Tack för att det mesta av det vi har tränat fanns kvar i den stunden.... 


När alla crossar hade fått stopp på SINA maskiner, jag hade fått stopp på MIN maskin så skrittade jag förbi alla fyra. De stängde allihopa av sina maskiner. (hänsyn uppskattas) Jag log och nickade mot dem allihop, för jag VISSTE att den som var RÄDDAST, det var nån av dem. Jag var rädd - men troligen inte i NÄRHETEN av lika rädd som nån av dem. JAG visste vad som skulle hända, de visste INGENTING om att jag fanns där i deras väg. De körde alldeles för fort för att hinna se och anpassa farten till varje förutsägbart hinder (grundprincipen inom all bilkörning/mckörning om man vill följa lagen) JAG däremot var förberedd i flera sekunder på att NU kan det hända nåt riktigt allvarligt...


När jag hade skrittat förbi alla fyra så fick jag frågan: Kan vi starta och köra? Jag svarade två gånger att det gick bra. Eftersom de hade hjälm på sig hörde de inte, så de startade INTE motorerna. Jag GILLAR. Jag vände mig därför om och ropade: DET GÅR BRA och höjde min hand som ett OK. (hänsyn igen) Motorerna morrade igång....


Då visade Atlas att han kan galopp-på-stället. Men vafan heter det nu då? Trav-på-stället heter piaff iaf. ASG här har vi inte de teoretiska kunskaperna, men jag känner mig mycket nöjd med mina skills att hålla hästen lugn och trygg trots att hans hela kropp skreeeeek flyyyyyy!


Jag är mycket nöjd med dagens ridtur, givetvis pga hur Atlas och jag löste situationen med crossarna.


Jag glömde dock att kolla om crossarna hade regskyltar, tveksamt om så var fallet. Jag tänker: Är det OK att jag ramlar av min häst och bryter nacken för att du ska ha lite "kul"? Är det värt att riskera MITT liv för att DU ska få en kul upplevelse i skogen på din cross? Jag VET att det var EN vuxen med tre ungdomar i släptåg. Vilket ansvar har du som vuxen i den situationen? Jag har inte ord för ditt beteende.


:(:(:(


Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skapa flashcards