Atlas är min tredje unghäst. Jag har ridit in två araber tidigare. Båda araberna var "speciella" och blev tagna så sent som  vid fyra års ålder. Jag har hela tiden - från den dagen jag hämtade hem Nordis undrat NÄR DET SKA  SMÄLLA eftersom Atlas alltid varit så sjuuuuukt medgörlig och onormalt snäll. Med araberna smällde det så gott som dagligen, inte så att de var elaka. Jag var okunnig och de var fyra år och orörda... båda med lite "historia"....

Atlas har gjort ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT som jag har bett honom om, han har kämpat och tagit i så att han har STÖNAT av ansträngning trots att mina hjälper har varit gränsfall till subtila. Men senaste halvåret har det kommit smygande... sista slyngelåldern. Det här är ingen NYHET för mig i teorin, men i praktiken är det helt främmande för mig. Det var någon som förklarade sista slyngelåldern som tonåren ungefär. "Det är en period då man inte kan kommunicera med hästen, man tror att den blivit hjärndöd eller skadad på nåt vis, sen VIPS en dag så är den normal igen" 

Jag ska alltså hålla ut här. 

Men 

Om jag är på ridbanan och vill trava några varv på volten utan nåt egentligt krav på hästen... VA? SNÄLLA?

Ursäkta, hästen ställde sig som en stenstod och VÄNDE SIG OM OCH HÖGG MIG I FOTEN för att jag skänklade. Fnys. 

Inte ok, jag kastade mig av hästen, tog av sadelfilt och träns och lät honom S-P-R-I-N-G-A och springa lite till, och lite till. Jag stannade efter ett tag för att se om han ville komma till mig och DET VILLE han. På med träns och sadelfilt igen. Gissa vad? Stenstoden fanns kvar. Shit, det är SVÅRT att hålla ilskan tillbaka alltså. Fram med ett spö, ett spö som inte behöver användas, helt plötsligt gick han som en KLOCKA, precis så PERFEKT som han alltid brukar gå. Det är MYCKET frustrerande eftersom JAG känner det som ett litet nederlag när jag behöver använda spö. Även om jag inte behöver ANVÄNDA det, bara visa att jag har det så känns det som om jag har misslyckats. 

Finns det nån tonåringsmorsa som känner igen maktlösheten här?

Nu ska jag BARA ha tålamod framöver, jag ska komma igenom den här trotsåldern, och VI ska lyckas!

Idag när jag red ut i skogen tog jag SADEL eftersom jag ville pressa honom med någon galoppfattning... 

Jag bröt av en pinne i skogen, jag visade att jag hade "spö". MY GOD, gissa vilken häst som gick som klockan!?

När jag var nästan hemma kastade jag pinnen in i buskarna... Atlas frustade och trappade ner på hans annars ganska frenetiska gång idag...

Det råder ingen tvekan om att jag ÄLSKAR den där hästen, men just nu är det lite av en hatkärlek faktiskt.... hahaha

:):):)

Jag vill inte kalla mig för dramaqueen, för jag är ganska blygsam av mig....host...

Till helgen kommer jag att bryta mot ALLA mina principer när det gäller sjö och båtar. Jag har lovat Jocke att följa med till Åland eftersom det är så kallad ÄLGHIPPA. Typ fest med flera hundra pers. SHIT. Jag älskar den biten, men för fan man måste åka båt till Åland ELLER flyga för många sköna tusenlappar. ÄRLIGT, jag vet inte om jag var full eller bara kär och dum när jag lovade att följa med till Åland på den där jävla festen. Nåt flyg har vare sig Jocke eller jag kosing till. Han lovar dyrt och heligt att om jag är på sjön med HONOM så behöver jag inte vara rädd för NÅNTING.

OK, förra helgen såg jag en Engelsk Wallander som handlade om en tjej som ramlade (blev knuffad) överbord och blev helt uppskuren av båtpropellern på Stena (Polenfärjan) SHIT, ingen jävla båt till Åland!

Dagen efter försvann ett flygplan från radarn och det planet är inte hittat ÄN! SHIT inget jävla flyg till Åland!

Nästa dag var det en färja som tog fyr i Grekland. Men för FAAAAN ska jag åka till Åland eller inte?

En positiv sak iaf. 

Prova det här om du kan!

Skicka ett SMS till chefen på semestern och be om en EXTRA semesterdag efter att du just varit ledig nästan en månad. Få sedan ett  svar på SMS att HON TAR OCH JOBBAR DEN DAN ÅT DIG. Ha, det är HELT crazy om du frågar mig. Nu har jag iaf tid att komma hem - annars hade jag fått sova i bilen medan Jocke körde hem natten mellan söndag och måndag. Aja, det blir Åland, men jag lovar inte att jag kommer tillbaka. Jag är rädd att jag inte kommer levande från den där jävla båten. 

Ibland måste man trotsa sina hjärnspöken, men Ritchi Valens och LaBamba skrämmer mig. (kolla filmen då) Jag har alltid haft en skräck för båtar och öppet hav. När Estonia sjönk fick jag verkligen vatten på min kvarn, så stora båtar kan VISST sjunka och man kan VISST drunkna om man åker färja. Om jag nu inte kommer tillbaka så finns det två orosmoln på min himmel. Nellie är nummer ett, hur ska Mats klara av Nellie helt på egen hand? Nellie är världens SNÄLLASTE men hon är inte helt enkel att sköta 24-7. Mitt andra orosmolm är hästarna och katterna. Jag får helt enkelt bara lita på att de som finns i min närhet hjälper mina djur till ett gott liv. 

Se nån j-a kyrka går jag f-n inte till, men jag ber ändå till Gud varje dag att jag ska komma säker hem igen, och SEN, jag lovar. Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen. Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen. Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen. 

:):):)

Jag har haft semester sedan den 17 december och NU går jag in på min sista semestervecka...

Det har hänt en del saker under semestern såklart, jag har inte delat med mig så mycket som jag skulle ha velat. Ork har saknats till annat än bara det mest nödvändiga. Med jämna mellanrum har jag tänkt och känt: SHIT jag håller på att bli bra igen, hjärnan funkar, jag kan planera, jag har KOLL på saker. Sen inser jag att jag glömt mer än hälften och att jag inte har koll på egentligen NÅNTING... 

Men jag vill hylla min arbetsplats och min chef.

Jag TIGGDE och BAD om  att jag inte skulle bli kontaktad på semestern och bli "informerad" (bli tillfrågad) om alla fel jag orsakat. Jag är så tacksam att de hörsammade min vädjan, för jag VET att jag ställt till det för mer än en person på det där företaget. Tänk om ALLA arbetsplatser hade lika proffsig personal som vi har på WiDo. Det hade varit nåt. 

Nu har jag en vecka kvar och jag har sparat det bästa till SIST! Den här veckan har jag så-jävla-kniven-mot-strupen på min examination kurs 2. Jag har börjat med den idag, och som VANLIGT har jag inte en susning om ifall det som jag skriver har nån relevans. Det är tydligen så för alla. Jag vette fan, det här med universitetsstudier verkar mycket skumt alltså. Varför säger alla att de inte fattar uppgifterna? Hur kommer det sig att de får godkännt gång på gång? 

Jag väntar med spänning på betyget för Examination på kurs 1. Haha, det är egentligen CRAZY.... Jag kanske har HÖGSTA betyg, jag kanske har FX (måste göra om göra rätt) 

:););)