Idag är det lite av sorg här i Viö. En tragedi utspelade sig på min altan idag, det var blodigt, grymt och händelsen skar djupa sår i mitt hjärta.

Bäst jag låg i hammocken och läste en bok så hörde jag hur det PEP bakom mig. Det var inte nåt litet sött PIP, det var en PIP som gällde livet eller döden...

När jag vände mig om insåg jag att min fina katt Thomas O´Malley hade fångat en fågelunge och fågelungen kämpade för sitt liv. Jag gick genast fram för att se om det fanns något som jag kunde göra för att stoppa massakern, men icke. Kissen hade bitit sönder båda ögonen så det var bara två blödande hål där ögonen en gång varit. Jag RÖT åt katten att han skulle äta upp fågeln GENAST annars skulle jag minsann ha ihäl den själv. (och jag bjuder inte mina katter på nydödade fågelungar, det skulle han ha klart för sig)

Här skulle inte nån fågelunge vara nån leksak åt en katt på MIN altan. Om katten leker med halvdöda möss eller fågelungar ute i skogen kan jag inte påverka, men på MIN ALTAN beter vi oss civiliserat, dödar ev offer jävligt snabbt och sen äter vi upp maten...

Katten fattade troligen inte ett ord av vad jag sa, men han tuggade av huvet ganska omgående så...

Hela fågelungen försvann ganska kvickt ner i magen på O´Malley, kvar fanns tre små fjädrar...

Suck, så är det här i världen. Äta eller ätas. Fy fan.

:(:(:(