Nellie har under en tid klagat över att hon har ont i benet. Det har varit både när vi ridit och vid alla möjliga tillfällen. Jag har försökt få henne att visa vart, och jag har listat ut att det varit i knät som det onda sitter.

Idag var vi hos Katarinadoktorn (CAP, Chiropraktorkliniken) och det visade sig att Nellie var ganska illa däran...

Nellie har för några år sen erfarenhet av att gå till Katarina både en och två gånger i veckan (akupunktur), men på senare år har vi gått nån gång om året eftersom allt har varit OK. Men idag...

När Nellie kommer in på rummet ramlar hon fram till britsen och lägger sig... Sååååå dääär säger hon och inväntar behandling. Alla gånger har det varit under fniss och skratt - men inte idag. Idag fick hon fått känna hur det är att få triggerpunkterna i stora böjmuskeln tryckta. FY!!! (När Katarina gjorde det på mej förr så ville jag bara vända mig om och spy ner hela golvet!)

Men efteråt var Nellie lika glad som vanlig, bara lite "yr" verkade det. Katarina rekommenderade mycket vatten och hon sa att jag skulle vara beredd på att Nellie skulle vara trött. Ja, Nellie somnade vid 18 för natten stackarn.

Jag fick svar på frågan om smärtan i knät, den skulle definitivt gå bort.

"Har hon varit dålig i magen?"

Alltså i helgen hände värsta "olyckan", och Nellie har aldrig haft problem med att hinna till toan för "tvåan". Jag trodde att hon hade dragit på sig en släng av magsjukan, men idag fick jag veta att de låsningar hon hade i ryggen stör ut signalsystemet till hela tarmpaketet.

Jahopp...

Och felet var SOM VANLIGT mitt helt och hållet.

Jag har under åren "lyft" Nellie för att lossa låsningar i bröstryggen, men senaste 9 månaderna har det varit lite si och så med det. BAKLÄXA! Hon ska "lyftas" TVÅ gånger i veckan tills det är dags för återbesök om sex veckor. Sen ska det nog räcka med en gång i veckan/var fjortonde dag precis som förr skulle jag tro...

Jag tog upp det där med arbetstider när man är egen... Jag sa att jag trodde att Katarina nog var lite duktigare på det där med att schemalägga jobbet så att det inte sliter för hårt på kropp och själ. Hon svarade att hon oxå jobbat 15-timmarspass, men att hon fått en dyrköpt läxa en gång i tiden. Det är något som kommer och går, det gäller att vara vaksam på kroppens signaler. Helt plötsligt är det STOPP utan återvändo, och det kan bli dyrt på mer än ett sätt.

Därför har jag legat i soffan och tagit igen mig ikväll istället för att sticka ut med hästarna som jag kanske borde gjort. Och så har jag planerat för kortare arbetspass framöver, aldrig mer än 12 timmar. Jag ska vara stenhård på det. Jag kan nog behöva hjälp med det där, tur att jag har folk omkring mig som kan hjälpa.

:):):)