Det finns inte en förälder i världen som inte upplevt det här.....

Vi var på skolavslutning ikväll och det var MAGISKT!

Alla barnen bidrog med kärlek och inlevelse (vilket inte alltid sammanfaller med tonsäkerhet och känsla)

Skolavslutningen är något alldeles extra på alla sätt, men det finns en baksida. UNGARNA ÄR ETT ÅR ÄLDRE! De tas ifrån oss ett steg i taget. De kommer aldrig bli våra små gullungar mer. De kommer att bli starka unga vuxna som står på sina egna (i början) vingliga ben.

Vi föräldrar förvandlas sakta till uråldriga Dinosaurier.

Hur gick det till?

Det är med stor glädje och stolthet som jag ser Nellies framsteg.

Kanske finns det många som jag med hjärtat i halsgropen som undrar.... VAD SKA HÄNDA NU??

Medans Nellie känner....men mamma???

:):):)