Inte nya kanske men fina...

Eller viktiga...

Här var vi PRECIS i början när jag ville galoppera på ridbanan och Atlas tyckte det var jobbigt. Då blev det lite hjälp med spö, lite säga emot, men sen så blev det galopp till slut!

Jag brukar skoja och säga att han hoppar som en katt, och jag skojar inte egentligen . Det ÄR en Nordis, men han hänger verkligen över hindret. Sen hur tekniken SKA se ut det vette fan. Men det ser så stiligt ut när han svävar långt över hindret i ultrarapid. (nu var det här inte så högt men...)

Fullt upp att hålla sig kvar så fötterna hamnar lite si och så - men här tar han flera språng utan att bocka... :D

Lite filter på det...

 


Kolla, titta och bekanta sig med grannarna. Ja, jag inbillar mig inte att det ska bli nån kossehäst. Jag har så blygsamma mål som att jag ska starta i reining. Och? Har du problem med det? Hahaha, jag döööör...
 

Jag glömmer ALDRIG när jag kom till ridbanan med båda hästarna och det låg bommar centralt i banan. Jag släppte båda hästarna lösa och Atlas gick med bestämda steg rakt mot bommarna och knallade över dem. Han VISSTE att Flicka skulle hänga med, och mycket riktigt, hon gick över bommarna hon med. Han har ALDRIG gjort så vare sig innan eller efter...

Men han brukade hjälpa mig att hålla Flicka på volten...

Nja, det var faktiskt vad jag hade att bjuda på idag. Jag känner att jag är i STORT behov av en fotograf. Det hade varit kul om jag kunde få se hur det ser ut idag när jag rider. Alltså JAG är inget att se, det vet jag. Men det just hur Atlas ser ut. Och sen så tror jag mycket på det här med videoanalys. Det KÄNNS sällan som det ser ut. Videoanalys har jag haft mycket nytta av inom handbollen. Många gånger kan SMÅ förändringar göra STOR skillnad. Vi får se vad jag hittar för fotograf. Jag längtar till morgondagens ridpass. 

:D:D:D

Jag länkar en film 

Det här klippet är två år gammalt, och jag har LÄNGTAT precis så länge på att han ska komma till Karlskrona OCH att det ska passa med mitt schema. NU PASSAR DET! 

Jag har till och med kollat på datum i Kristianstad, Kalmar, Norrköping, Linköping. Men det har ALDRIG passat. Nu helt plötsligt, i mitt nya liv så finns det utrymme för att gå på viktiga föreläsningar. Det är helt fantastiskt hur livet kan ändras till det bättre om man bara gör sig medveten om vilka missar man gör i vardagen. 

Jag har turen att ha världens bästa granne. Hon knuffade mej över stupet och jag var tvungen att agera innan jag slog i backen. Två månader har gått och jag mår mycket bättre.

Jag jobbar bättre tider

Jag äter minst två gånger om dagen (nästan varje dag iaf)

Jag tränar på något sätt ett par gånger i veckan (inte alla veckor)

Jag har Nellie varannan vecka vilket leder till barnlediga helger

(Mina parenteser är sådant som normalt gör att jag ger upp)

Eftersom jag har gått med i "Mitt bästa jag-projektet" på fejsbuck så har jag fått stöd av andra i samma (ingen är samma, men lider av samma sjuka) situation som jag själv. Jag måste ÄNDRA på saker i mitt liv för att jag ska kunna må bra. De dagar som jag känner mig stark är jag där och stöttar dem som är inne i en svacka. När jag känner mig svag kan jag skriva där för att få pepp och stöd. Bara för att man är i en svacka så SKA-MAN-INTE-SLUTA. Man ska återgå till sin plan så snart som möjligt. Ingen livsresa är någonsin rak, och definitivt inte en resa under förändring. 

Just nu mår jag JÄTTEBRA. 

Imorgon vet jag ingenting om. 

När svackan kommer ska jag rida ut den, och jag ska bli starkare för varje gång. 

:D:D:D