Jag hade bestämt att dagens pass i Silverhallen skulle bestå av skritt/trav/övergångar/skänkelvikning. INGEN GALOPP, INGA FATTNINGAR.

Om jag lyckades?

Jag blir alltid så nervös när det går så där skitbra, går det verkligen så där bra? Är det inte bara som jag TROR? Om Madde eller Ida hade varit här, vad hade de sagt då? Att hästen går och ljuger och gömmer sig bakom? Att jag måste göra detta, detta, detta annorlunda för att det ska vara bra.

Men JAG tyckte att det gick bättre än någonsin tidigare. Jag hade alla instruktioner ringande i öronen, och jag VÅGADE hjälpa precis så mycket som krävdes. Jag till och med tog fram spöt idag, det behöver jag lixom bara ha i handen. Det behöver jag aldrig använda, när jag plockar upp det så lägger jag det emot honom bak och sen är det "klart". Han är så ROLIG och han tar i så att han STÖNAR!

Nu körde jag lite twotrack i trav (flytta baken in i banan) och han taktade galopp för att han trodde att det var det jag ville ha. Men han lugnade sig efter ett tag och twotrackade som han ALDRIG gjort innan. Kul, det är så KUL!!

Hoppas på uppehållsväder imorron så vi kan rida för Ida här hemma. Jag rider inte i regnet, SÅ roligt är det inte. Då får det bli träning lös i ridhuset istället. Jag vill inte ta ett pass till i sadeln, det blir för tjatigt för mej, vad ska det då bli för Atlas?

Återhämtning är inte alltid vila, det kan vara ANNAN träning oxå.

Längtar till morgondagens pass, oavsett vad det blir.

Just det nu har jag ÄNTLIGEN köpt sånna där uppbindningsremmar till transporten, vad ENKELT allt blev när jag bara kan knäppa loss. Och nu lägger jag bara grimskaftet över bommen sen går jag runt till bakom transporten så får han backa ut själv.