Jag blir så vansinnigt full i skratt när jag läser mina minnen på fejjan.

De innehåller ALLTID nånting om att jag ska ÄTA MAT och att på något vis TRÄNA.

Sedan jag slutade med handbollen har det varit tufft att hålla i träningen, inget snack om saken.

Det var en period precis innan jag träffade Jocke som VERKLIGEN höll måttet för vad jag kallar träning. Det var riktigt tuffa pass, det var varierad träning med X-trainer, kettlebells, zumba, skivstång, MAQ. Allt flöt på för jag var intheflow. Beroendet var på topp, precis vad som krävs för att jag ska hålla träningen uppe. Att "tvinga" mig till träning funkar ju inte.

Vad hindrar mig??

Ja, herregud vad hindrar mig?

Jag vet inte! Förutom latmasken då. Hahaha.

Jag har provat "tvingatrettiominuteromdagen"
Jag har provat "tvingasextiominuteromdagen"
Jag har provat "omdugördettasåkandusedanfådetta"

Men jag kommer ej över tröskeln.

Tröskeln känns oöverstiglig och jag vet ärligt inte hur jag ska göra.

"Mitt bästa jag" projektet som jag gick igenom mellan aug-julafton ledde till mycket bra resultat. Nya arbetstider och att äta två gånger om dagen. DET håller jag nästan varje dag och det känns jätteskönt. Men träningen?

Det är UNDERBART när jag är igång, men att komma in i flowet. Hjälp?

Varför jag vill träna?

Jag har fyra hästar och ett hus som ska skötas. Att rulla in en 400-kilos ensilagebal är ingen lätt sak. Skotta snö, bära vatten, you name it, jag får ont om jag inte tränar.

Bara gör det Helen. Bara gör det. Bara GÖR det!

:):):):)