Jag har minst TVÅ tränare som jobbar med mitt "unghästbeteende"

Alltså, jag ber om ytterst lite, och när jag får svar ger jag maximal eftergift i ALLT!

Atlas är stor pojke nu, och jag kan lika gärna erkänna: Mina tränare har såååå rätt! Atlas kan så mycket mer än jag brukar be om. OOOCH....jag är på bättringsvägen!

Så nu när jag tränar Atlas ber jag om FLER övningar OCH fler repitioner. Och trot om du vill? Han ger mig FORTFARANDE allt jag ber om. (Host nästan alltid)

Men nu har jag Flicka att gå (unghäst)BANANAS på.

Det är HELT OK att be om ett eller två steg och därefter vara nöjd, ge maximal eftergift och bara NJUTA!

Jag har SUTTIT på Flicka sammanlagt 6 ggr (?)

Idag gick hon fram för skänkel
Idag gick hon på liten "volt" åt både höger och vänster.
Idag stannade hon på tygel/sits.
Idag flyttade hon framdel för skänkel
Idag flyttade hon bakdel för skänkel
Idag backade hon på tygel/skänkel

Jag bara: VA???

Idag var JAG i mitt esse. Helt plötsligt var det OK att vara nöjd med bara ett eller ett par steg.

Nu ska jag njuta denna korta tid, för så sakteliga kommer de där stegen att utökas till fler/fler/fler.

:):):)

Inte nog med att hon är sockersöt, snäll som en cockerspanielflicka, hon är sååå lättlärd, följsam och helt fantastisk!!

Känslan jag upplever nu är samma som när jag red in Atlas. NÄR ska det bli problem? När ska det smälla?

Snart rider vi ut med båda pållarna.

Snart.

Jag har INGEN brådska. Var sak har sin tid. Snart ska Nellie och jag rida, TILLSAMMANS. På STOR häst. Det kommer att bli magiskt.