Jag är mina tränares största mardröm.   

Jag har ridit unghäst så länge jag kan minnas. Ett träningspass kan vara fem minuter långt och jag blir JÄTTENÖJD!   

Sen mötte jag Atlas. Nu har jag bestämt mig. Nu vet jag vad jag vill. Atlas och jag ska bli kungar på Western Riding. Det är typ den striktaste dressyren inom westernridningen som bara finns. Med galoppombyten ungefär varannan sekund.  Hahahaha!!!

Ursäkta men galoppombyten har varit min stora hookup ända sedan Donny. Han var min första häst (arab) som jag köpte 1993, vi tävlade en del och vi red vår FÖRSTA tävling i reining på 66p (-2 för två enkla byten, resten 0)

Alltså, Ronny Åman satte sig upp och gjorde galoppombyten på Donny som om hästfan aldrig gjort annat. Jag lyckades ALDRIG. Diaz, som är Donnys halvbror ramlade in i mitt liv och jag började om med honom. Det slutade med att Donny blev såld. Du fattar va? Jag gjorde SAMMA jävla goda grundjobb på Diaz, men jag fuckade på bytena. Jag tappade sugen och sålde. Sen blev det ingen mer häst på typ 10 år. (inte bara looooser, det var graviditet mä, host)

När jag köpte Atlas så var det ENDAST för att ha en trygg skogsmulle att rida barbacka på, jag skulle ha knattarna som handhästar i skogen med Nellie på. Fast man måste ju ha en lydig häst, vardagslydnad är A och O!!  Så det blev reverse art, flytta fram, flytta bak, lite träna här lite träna där. Nåt hade ju fastnat där 1993...

För ett år sedan tränade jag för första gången för tränare. Det började med Anthon, sen blev det combo med Ida och sedan blev det i ridhuset med Madde. Det som har hänt med Atlas och mig sedan den där första träningen med Anthon. Det går inte att beskriva med ord. Du vet hur det känns när tårarna bränner bakom ögonlocken? Det är tårar av stolthet, glädje och lycka.    

Den här sommaren har jag även åkt lite långt på en clinic och tränat för en tjej från Californien. Det var en lyckträff. Det var så smååååå detaljer som hon hjälpte mig med som gav mycket i VARDAGSLYDNADEN. Det är just det där med vardagslydnaden som var starten till allt. Minns du??

Ja, jag är partisk, men Atlas är nog fan den bästa häst som finns, förutom Flicka, förutom Donna, förutom Bella.   

Jag älskar dem. Allihopa. De är underbara. Jag ska se hur långt jag kan ta dem. Atlas (och Flicka).   

:D:D:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...