Ny dag, nya insatser. 

Jag började med att jobba lite idag på självaste semestern. Vad gör man inte för sina kära elever lixom? Fyller nån år på semestern och vill ha körprov då så jobbar jag då. Enkelt. Och det blev två godkända körprov idag. Toppen!

När jag kom hem så fortsatte det roliga. Jag sadlade upp Flicka och jag hade sedan igår bestämt att jag skulle rida runt Viö, jag uppskattar att det är 4-5 kilometer ungefär. 

Den där lilla damen har börjat med lite smågrejer och det är ju positivt! Tex så ska hon inte stå still när jag stiger upp. Jag sitter lite i skiten då - eftersom jag har bomlös sadel och måste klättra upp på en sten för att komma upp.   

Hur som helst, hon tog ett litet kliv i sidan idag mä och eftersom en tillsägelse och rättelse inte har hjälpt så fick hon en rejäl fot i röven. Nu får vi se om det hjälper till nästa gång.   

Sen tänkte jag slå på stort så vi tog några korta sträckor med trav. DÅ skulle lilla damen kliva av vägen och parkera i diket. Så jag fick bli lite mer uppmärksam där och parera henne upp på vägen och hålla henne där några steg extra innan jag saktade av...

Och  VAD hände när jag satte till lite lätt och sa ptroooo! Jo, hon satte ner röven och tvärnitade! Jag bara WHAT?   

Jag bara klappade och sa: VILKEN duktig tjej, när jag skrittade iväg så vände jag mig om och kollade. Jag skojar inte, det var säkert 30 cm bromsspår. Att jag inte skrattade ihjäl mej. Vad ska det bli av den här hästen egentligen?

Mot slutet travade hon lite mer friskt så hon fick tralla på så länge hon orkade. Sen klev jag av och gick de sista kilometrarna. Bara jag TÄNKER på henne vill jag bara gapskratta. Hon är helt fantastisk. Imorron blir det Endurobanan, vi får se hur mycket hon orkar. Det är inte viktigt hur mycket hon orkar, det viktigaste är att hon får varierat träning så här på sin första grisvecka. Mycket träning med efterföljande återhämtning ger stora och uthålliga muskler. 

:):):)