Nelliesmamma

Alla inlägg under augusti 2017

Av nelliesmamma - Söndag 20 aug 18:39



Jag har vetat om att golvet inte har varit ok. Såpass att jag la in dubbla 2mm plåtar i somras.

Det var meningen att golvet skulle ha bytts i maj, men det blev krångel så det blev nödlösning med plåtar istället.


Ja, det var verkligen bara skit kvar av golvet. Hujeda mej.

Men nu är nya golvet på plats. Tur man har en händig man som hjälpa till.



Nu är det bara resten kvar. Och det blev såklart mer jobb än vi tänkt. Vi måste byta väggarna med.

Jag väntar besked imorron huruvida det finns lagom stora skivor att köpa. Jag misstänker att jag måste köpa skitastora skivor och skära ner dem.

Väggarna ska vara 125cm men standardmåttet verkar vara 120cm.

Hahaha. Hoppas det finns nåt som inte kostar skjortan.

:):):)

ANNONS
Av nelliesmamma - Söndag 20 aug 18:29


Jag har ett talesätt.

"SÅ ROLIGT ÄR DET INTE! Jag rider inte i regnet."

Men idag var undantaget som bekräftar regeln.

Jag sadlade Flicka och kastade upp Nellie på Atlas, och då började det att regna så smått.

Jag kollade molnen, deras tänkta bana och räknade ut att jag BORDE komma så långt som till Hans innan vi skulle få regnet över oss.

Där vi red lättade det och vi red torra hela vägen till Hans!

Då kom störtskuren och åsksmällar så att både Flicka och jag ryckte till!

Men det gick snart över och det lättade riktigt ordentligt.

Jag satt HELA tiden och tittade på molnen istället för att njuta av ridturen.

Är inte det ett korkat beteende ändå?

Att oroa sig för något istället för att njuta av det du har runtomkring dig?

Jag har börjat be Flicka om lite form. Hon börjar fatta och kan gå flera steg i taget. :)



:):):)

ANNONS
Av nelliesmamma - Onsdag 16 aug 21:13


Ja, idag körde jag till EWR's bana i Johannishus.

Och idag var det en helt ny matte som satte sig upp. Inte så ängslig över att göra fel längre.

Vi började med "fyrkanten"

Rid en kvadrat på ca 10 (20? haha) meter i sidan. I varje sväng flytta bara baken så hästen hamnar på nästa raka. Först skritt sen trav.

Därefter rid samma kvadrat, men flytta BARA framdelen så hästen kommer på nya rakan.

Och nu kommer det FINA som hände idag.

Fråga snällt först.

Vid inte rätt svar. PANG! Sporren ger en ordentlig smäll.

Fråga snällt igen.

Vid inte rätt svar PANG, PANG. Ja, du fattar va?

Vad som händer efter ett par sådana smällar är att hästen plötsligen, under högljudda stön flyttar sig mycket hastigt redan vid den vänliga frågan.




Helt plötsligt blir hästen värd sin vikt i guld.

En rolig/konstig/dum/märklig/förvånande sak i det hela är: Hade det handlat om något som har med träning från marken att göra så hade jag fattat/kunnat lösa problemet hur lätt som helst.

Men vips så sitter jag på ryggen och kan inte omvandla mina kunskaper från markträning till ridning.

Jag skrattar bara åt min tröghet.

Och så skrattar jag ÄNNU mer eftersom jag är såååå tursam att jag har fantastiska tränare omkring mig.


Idag började jag med neckreining när jag ändå var i farten. Jag fick till och med SPINN ett varv med stöd av den snälla skänkeln.

Och sen gick jag in på framridningsbanan där de berömda "kasten" till vänster såg dagens ljus.

Jag kunde göra hur små högervolter som helst. Han vippade inte på ett öra ens.

Nu är jag sååå nöjd och stolt över MEJ och min häst.


:):):)

Av nelliesmamma - Måndag 14 aug 21:46


Idag gick jag ner på banan för att rida Flicka. Jag ville kolla gränsen lite. Så vi red skritt, volter, sidepass, trav och några övergångar.

Mot slutet tyckte hon att vi var klara så hon la i backen och hotade med att stå på bakbenen.

Det var jätteintressant och jag kan säga ärligt, att den striden vann jag utan vidare. Och inte ett hårt ord eller hjälp så långt ögat nådde. Jag lurade henne duktigt. Det slutade med att hon gjorde två trav/skritt till sen var vi klara!

Det var värre med Atlas.

Jag bad Ida att hjälpa mig med det där att han sticker.

1. Vad gör JAG för fel?
2. Har hästen ont?
3. Saknar hästen förutsättningar att lyckas?

Sen var det bara hårda bandage kvar.

Vi gjorde en hoper bra övningar för att säkerställa att jag har rätt hjälper på reflex. Bara att nöta i skritt och trav framöver.

Sen gick vi på galoppvolten till höger.

Det var inte roligt, men några väldigt hårda tag senare fick jag en jättefin LITEN högervolt nästan helt utan sporrar.

Det var MENTALT knäckande för mig att gå så hårt åt Atlas.

Jag vet att jag måste.
Jag vet att han inte tagit skada.
Jag vet att det är do or die.

Men känslorna svämmade över efteråt. Det var inte långt till tårarna.

Nu fick jag allt jag bad om efteråt och det känns fantastiskt skönt.

Tack Ida och Lena för allt stöd och alla goda råd på vår väg. :)

:):):)

Av nelliesmamma - Lördag 12 aug 21:56


Idag har vi ställt upp i fyra grenar. Så här gick det.

Western Riding.

Svårt mönster med 7 galoppombyten. Jag anmälde mig med föresatsen att diska mig genom att jag måste rida enkla byten. Alltså man bryter av till trav innan man byter galopp. Men jag fick ok av domaren för enkla byten så då ökade pressen lite...

MEN vi gjorde sju fina fattningar vav fem blev rätt från början. TOPPEN! Det blev blå rosett eftersom jag var enda tävlande.

Trail

Jag VILLE verkligen klara mönstret eftersom banan var väldigt lätt. Men Atlas vägrade ut sig på bron. Jag ska säga helt ärligt att det sved jävligt mycket. Resten av mönstret gjorde vi helt ok, men den där bron.... Nä jag blev jättebesviken. Trist.

Team Trail

Jag red med Tesse och vi var indianer. Jag gick all in såklart, en indian med sadel? Nä barbacka ska det vara.

Vi hade planerat allt in i minsta detalj.

Tesse först över bron eftersom Atlas vägrat ut sig på just bron i klassen innan.

Atlas ytterst på galoppsträckan eftersom jag red med mockasiner som jag inte kunde få på nåra sporrar. På så vis skulle jag få nån extra meter på mig för att fatta galopp. Allt gick enligt planen.

Tills Atlas kom ihåg att han kan INTE svänga höger i galopp. Han bytte mycket hastigt OCH SNYGGT till vänster galopp och drog järnet iväg på fel håll.

Tesse bara: Vart tog hon vägen?

Räkan bara: Va? Är vi själva nu?

Sen skulle jag plocka upp en hink. Atlas typ tecknade hästen Mulle: AAAAAHHHH! En hink och den anfaller? Den parerade jag, men när jag skulle räcka över hinken till Tesse kastade han sig så att JAG fick kasta hinken för att inte vara tvungen att bjuda alla på tårta. (om man ramlar av ska alla som ser bjudas på tårta)

Sen gick det ganska bra resten av banan. Fast han var HET idag min häst.

Så fort han stod UTANFÖR banan sov han så han snarkade. När han kom IN på banan var han som en gummiboll.

Ranch Riding.

Sist av 8 startande. Vi fick -5 och -5 för olydnad, bl.a sparkade han bakut. Trist. Enligt scorecard hade jag kommit 2:a utan de -10 poängen.

Jag kan omöjligen vara missnöjd med dagens RESULTAT.

Men bron i Trail. Det svider.

-10 för olydnad i Ranch Riding. Det var riktigt trist.

Det finns bara EN sak att göra.

Åka hem och träna.




Förgrömmade skithäst.

Du är underbar.

Jag älskar dig.

:):):)

Av nelliesmamma - Söndag 6 aug 21:40


Ja, jag har inte JÄTTEstora förhoppningar om att jag kommer att hålla uppe träningen. Men än så länge känns det toppen!


 

Jag brukar ju köra lite extra extra övningar på min X-trainer.   Idag blev det mycket mage. Hahaha, jag har haft perioder när jag har kört Zumba på X-trainern, eller kört axlar med hantlar/tyngder på handlederna. Man kan ha SÅÅÅÅ mycket kul med en X-trainer. 


Jag längtar tills övervåningen och mitt nya gym blir klart. Jag har två spekulanter som kan tänka sig och komma och hålla mig sällskap. Det är mycket roligare att träna tungt när man är två. Helt klart. 


 


Det sviiiider i ögena.   


  


   






Av nelliesmamma - Söndag 6 aug 21:08


Nu går vi mot vilovecka för Atlas del, eftersom jag jobbar grisvecka. (8;30-22)


Så planen för dagen var att skritta av honom efter gångna veckans tuffa pass. Planen var att jag skulle rida Flicka och ha Atlas som handhäst med Nellie på. Jag fixade hästarna och var nästan klar när jag upptäckte att Flicka hade tappsko. Jag bara vaaaaa? Just då tyckte jag att det kändes lite orättvist faktiskt.   


Men har man snabbaste hovslagarn i stada? Han dök upp på 45 minuter.   


Under tiden som vi väntade på hovis kom den ena regnskuren efter den andra. Och när hovis var klar med det han skulle göra kom det en rejäl skur till. MEN SEN!


Strålande sol från en KLARBLÅ himmel.   Det var folk ute och promenerade med hund, det var den ena bilen efter den andra, det var cyklister, moped och dessutom folk som grillade korv vid Endurobanan. Alltså bättre miljöträning? Nä, skulle inte tro det. 


Så den där tappskon kom som en skänk från ovan. Utan den hade vi blivit som dränkta katter. 


Och Flicka då? 


Jag har de två (tre med idag) senaste ridturerna frågat om hon kan tänka sig att gå i form.   


Idag GJORDE hon det. Ja, säkert tre steg i taget. Helt säkert fem gånger. Det var SKITKUL när hon helt plötsligt fattade vad jag ville att hon skulle göra. 


Nu blir det Flicka på fredag nästa gång. Och söndag.


Jag sticker på tävling nästa helg. Jag har anmält mig till fyra klasser och jag hoppas att jag ska klara tre mönster av fyra möjliga. Av säker källa har jag fått information om att jag kommer att bli diskad i en av klasserna. Western Riding med fler än 4 byten kräver rena byten, inte enkla. Men jag följer planen. Det blir iaf 9 fattningar...  


Än en gång fick jag besked om att krångel (tappsko) oftast leder till nåt bra (rida i sol isf regn)


   



Av nelliesmamma - Fredag 4 aug 22:02


IBLAND är det lite komiskt hur två personer som har ett samtal FAKTISKT kan prata om helt olika saker, utan att någon av dem upptäcker hur det förhåller sig. 


Så blev det idag. Sara har byggt en jättefin ridbana, och jag "bjöd in mig själv" att rida där. Min tanke var hela tiden att vi skulle rida tillsammans. Sara sa att jag var HJÄRTLIGT välkommen så jag körde ner idag. När jag kom fram förstod jag att hon hade gäster och att hon hade ridit "för länge sen" Att jag skrattade? Sååå konstigt det kan bli ibland.   


Idag ville jag prova en variant på Anthons övning "rosa bandet" , spinnövning och så ville jag prova att rida igenom Ranchriding-mönstret som jag ska rida på tävling nästa helg. JAG VET att man inte ska öva mönster, så det har jag inte gjort. Jag har ridit delar av det, de delar som jag inte känner mig säker på. Men så idag ville jag se hur det känns kontra hur det SER UT. 



 

När jag hade ridit första gången tänkte jag bara: GÖR OM OCH GÖR RÄTT din slarva. Det känns som om hästen går i ultrarapid, det känns som jag sitter som en idiot och slutligen det som faktiskt syns på filmen. Han DRAR mig i tyglarna vid "stoppet".


När jag ser på filmen så ser det inte så illa ut som det känns och det är ju bra. Men min häst behöver mer mat. Inte tu tal om saken. Han saknar gnista och energi. Därför har jag kört till stan och köpt specialmat (inte korn räknar jag som specialmat, typ pellets) Gräset och korn räcker tydligen inte till för att orka prestera med klipp i steget. 



 

Jag får inte till den ökade galoppen så jag kompenserar med att rida samlade galoppen ännu mer samlad. Men jag vet inte jag. Mer mat till hästen så tror jag att det blir bättre klipp rakt över. Dessutom tycker jag inte om att han tjabblar med huvet. Han ska gå i form utan snicksnack.  


Jag är JÄTTENÖJD med hur det ser ut. Ja?? Ursäkta, vi har tränat ett ÅR lixom. Och det känns jättebra att jag har all tid i världen att fixa till det som jag inte är nöjd med. Han är ju bara åtta och det här är vårt första tävlingsår.   



 

  Ida kallar den här övningen 1-2-3. Vad Anthon kallar den vet jag ej, men båda förespråkar den för att få hästen att tänka FRAMÅT i spinn. Notera hur jag misslyckas med den där framåt-tanken som är så viktig. Jag ÄLSKAR att se film på mig själv när jag rider. Ibland får jag tröst. Det ser inte så illa ut som det känns.   


Ibland får jag bekräftat det som jag känner. Jag gör FEL, jag borde inte ens gå in i 3-delen med spinn eftersom han inte har drivet framåt. Då ska jag GÅ FRAM, kanske lägga en travvolt rent av.   


Tack gode Gud för film. Jag kan SE det som mina tränare säger till mig när jag rider. Om man sitter helt själv och nöter så blir det svårt att avgöra om man faktiskt känner "rätt"- när det är rätt eller fel....  





 

 

  Sen var det det där med att flytta rumpan "utåt" -alltså vi har kört "twotrack" i över ett år, alltså nån form av sluta. Och där går han på "twotrack" alltså två spår jävlaranama. Men här ser man bara att han flyttar ut rumpan om man vet att det är det man ska leta efter? Visst?   


Oavsett hur det ser ut eller hur det känns så är jag så stolt över Atlas, mej och det som vi lyckats uppnå med hjälp av goda tränare. OFTA tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som bor så nära SÅ MÅNGA BRA tränare som jag dessutom klickar med.   



Lycklig, tacksam och stolt tjej. Over änd aut. 


    

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok

Följ bloggen

Följ Nelliesmamma med Blogkeen
Följ Nelliesmamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se