Jag har vetat om att golvet inte har varit ok. Såpass att jag la in dubbla 2mm plåtar i somras.

Det var meningen att golvet skulle ha bytts i maj, men det blev krångel så det blev nödlösning med plåtar istället.

Ja, det var verkligen bara skit kvar av golvet. Hujeda mej.

Men nu är nya golvet på plats. Tur man har en händig man som hjälpa till.

Nu är det bara resten kvar. Och det blev såklart mer jobb än vi tänkt. Vi måste byta väggarna med.

Jag väntar besked imorron huruvida det finns lagom stora skivor att köpa. Jag misstänker att jag måste köpa skitastora skivor och skära ner dem.

Väggarna ska vara 125cm men standardmåttet verkar vara 120cm.

Hahaha. Hoppas det finns nåt som inte kostar skjortan.

:):):)

Jag har ett talesätt.

"SÅ ROLIGT ÄR DET INTE! Jag rider inte i regnet."

Men idag var undantaget som bekräftar regeln.

Jag sadlade Flicka och kastade upp Nellie på Atlas, och då började det att regna så smått.

Jag kollade molnen, deras tänkta bana och räknade ut att jag BORDE komma så långt som till Hans innan vi skulle få regnet över oss.

Där vi red lättade det och vi red torra hela vägen till Hans!

Då kom störtskuren och åsksmällar så att både Flicka och jag ryckte till!

Men det gick snart över och det lättade riktigt ordentligt.

Jag satt HELA tiden och tittade på molnen istället för att njuta av ridturen.

Är inte det ett korkat beteende ändå?

Att oroa sig för något istället för att njuta av det du har runtomkring dig?

Jag har börjat be Flicka om lite form. Hon börjar fatta och kan gå flera steg i taget. :)

:):):)