Nelliesmamma

Direktlänk till inlägg 1 mars 2018

På väg. Ständigt på väg.

Av nelliesmamma - 1 mars 2018 23:06


Minns du mitt snyftinlägg för ett tag sen?

När jag efter bara EN dag med resa hemifrån 7:15 och hemkomst 22:45 fullkomligt havererade...

Hur länge och hur många gånger har jag inte jobbat så? Och utan att äta dessutom. Och utan att ha rast. Det är så naturligt, varför skulle jag INTE leva så? Det är ju så ROLIGT på jobbet hela tiden. Jag ÄLSKAR att jobba, jag vill absolut hem, men jag är gärna kvar på jobbet oxå. Framför allt den veckan då jag är barnledig. Men nånstans, med allt större kraft växer den fram. Insikten. Det funkar inte. Hjärnan lägger av, kroppen lägger av, livet funkar inte över huvud taget.

Där jag är idag, rent mentalt, undrar jag -precis som vilken alkoholist som helst som efter att ha supit bort både jobb, hem och familj, och plötsligt vaknar upp en dag och undrar- VAD FAN HAR JAG GJORT? Och VARFÖR?

Min stora fördel är att jag har både jobb, hem och familj kvar. Men inte länge till om jag fortsätter som förut.

Förra helgen var jag på Lås In Mig hos Anna Hallén. Du får googla fenomenet eller gå raka vägen till annahallen.se och läsa mer. Jag vet att många skulle må bra av en sådan helg.

Den helgen gav mig så mycket. Många olika möten med kvinnor som jag både beundrar och förvånas över. Olika livsöden, olika val, olika förutsättningar, olika allt. Och ändå så lika på många sätt. Den tacksamhet som jag känner gentemot var och en av dessa kvinnor är svår att formulera. Den visar sig i tårar mest, ödmjukhet inför deras strider, de som de redan gått igenom, men även de strider som utkämpas i deras liv i detta nu.

Precis som jag utkämpar mina strider. Mestadels gentemot mig själv och mitt inre driv som jag inte lärt mig att kontrollera. Just nu håller jag på att mobilisera krafter för att justera min livsstil i grunden. Att få till en vardag som jag inte behöver ta semester ifrån.

Den här veckan har Gud gett oss ett väglag som inte medger körlektioner. Vi är inte så oroliga för egen del, men vem vill möta en lastbil med släp som kommer som en fällkniv och kanar rakt emot en? Inte vi. Vi ställer in...

Det beslutet har resulterat i mycket vila, lyssna på bok, yoga, skotta snö (meditation för mig) och eftertanke. Hur ska jag lyckats med att bryta mönster? Jag har försökt SÅ många gånger redan. Hur ska jag komma ifrån mitt beteende? Jag har ett driv inuti som inte är hälsosamt. Jag vill så mycket, både på jobbet och på hemmaplan. Jag behöver hjälp. Helt klart.

Ganska ofta säger folk till mig: ?Jag fattar inte hur du orkar?.

Jag bara: Va?

Är inte alla sånna här?

Sen kommer jag ju på att jag inte är precis som alla andra. Eller inte i närheten ens en gång.

Men det skiter jag i. Det är inte viktigt, vare sig då eller nu.

Det som är viktigt nu är att jag mobiliserar all den kunskap som jag redan besitter, använder den på ett klokt sätt, omger mig med ENDAST människor som kan stå ut med en egoist (jag tänker på migmigmig eftersom jag vill leva) och att jag är kritisk mot mina val och beteenden. Jag har en förmåga att hitta ?alla rätt? som jag gör (kanske 3) och ignorerar ?alla fel? jag gör (kanske 7)

(Kolla gärna i bloggen och sök assa och dissa så förstår du att det beteendet har gynnat mig tidigare i livet)

Där jag är nu krävs vila, återhämtning och mer vila. Det är GANSKA lätt eftersom jag känner mig så slut och har så vansinnigt lätt till gråten vid minsta lilla problem eller motgång. Det funkar rätt bra. Sen tänder jag raketbränsle när jag åker till jobbet, går för fullt, och sen hem och krascha. Easy peasy. Den här fasen känner jag igen som mammas gata. Jag har varit här förut, jag ska göra jobbet bra och jag ska vidare. Framåt.

Det är vad som händer SEN som skrämmer mig, och det är den skräcken som bringar fram flest tårar. Rädslan för drivet, rädslan över att jag kommer att trycka gasen i botten så fort orken är tillbaka.

Jag har sökt hjälp.

Av ett proffs.

Vi har haft första sessionen idag och det kändes bra.

Glöm allt snack om att Nu är jag på väg åt rätt håll, glöm allt snack om att Nu ska jag komma igång med träningen, glöm allt snack om att Nu ska jag strikta upp maten, glöm allt snack om att Nu är det dags att starta upp inför tävlingssäsongen 2018.

Glöm allt gammalt, Helen.

NU går vi till botten med det här.

Jag hörde på frågorna som ställdes, jag förstod vad som komma skall, och jag vet att det kommer att överväldiga mig. Jag vet att jag har ett tufft jobb framför mig, men, det kommer att vara SÅ värt alla tårar och allt elände som ledde mig hit. Jag kommer att gå SÅ mycket starkare ur det här än vad jag var innan. Precis som med alla andra strider som jag gått igenom i livet, jag kommer att segra, jag kommer att bli stark, och jag kommer att kunna hjälpa någon i min tur.

Jag är en krigare och nu är det krig.

:S:S:S

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nelliesmamma - 8 december 2023 20:29

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Av nelliesmamma - 15 augusti 2021 21:26

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Av nelliesmamma - 15 augusti 2021 20:45

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Av nelliesmamma - 24 september 2018 15:56

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

Av nelliesmamma - 22 september 2018 16:56

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skapa flashcards