Ja, idag körde jag till EWR's bana i Johannishus.

Och idag var det en helt ny matte som satte sig upp. Inte så ängslig över att göra fel längre.

Vi började med "fyrkanten"

Rid en kvadrat på ca 10 (20? haha) meter i sidan. I varje sväng flytta bara baken så hästen hamnar på nästa raka. Först skritt sen trav.

Därefter rid samma kvadrat, men flytta BARA framdelen så hästen kommer på nya rakan.

Och nu kommer det FINA som hände idag.

Fråga snällt först.

Vid inte rätt svar. PANG! Sporren ger en ordentlig smäll.

Fråga snällt igen.

Vid inte rätt svar PANG, PANG. Ja, du fattar va?

Vad som händer efter ett par sådana smällar är att hästen plötsligen, under högljudda stön flyttar sig mycket hastigt redan vid den vänliga frågan.

Helt plötsligt blir hästen värd sin vikt i guld.

En rolig/konstig/dum/märklig/förvånande sak i det hela är: Hade det handlat om något som har med träning från marken att göra så hade jag fattat/kunnat lösa problemet hur lätt som helst.

Men vips så sitter jag på ryggen och kan inte omvandla mina kunskaper från markträning till ridning.

Jag skrattar bara åt min tröghet.

Och så skrattar jag ÄNNU mer eftersom jag är såååå tursam att jag har fantastiska tränare omkring mig.

Idag började jag med neckreining när jag ändå var i farten. Jag fick till och med SPINN ett varv med stöd av den snälla skänkeln.

Och sen gick jag in på framridningsbanan där de berömda "kasten" till vänster såg dagens ljus.

Jag kunde göra hur små högervolter som helst. Han vippade inte på ett öra ens.

Nu är jag sååå nöjd och stolt över MEJ och min häst.

:):):)

Idag gick jag ner på banan för att rida Flicka. Jag ville kolla gränsen lite. Så vi red skritt, volter, sidepass, trav och några övergångar.

Mot slutet tyckte hon att vi var klara så hon la i backen och hotade med att stå på bakbenen.

Det var jätteintressant och jag kan säga ärligt, att den striden vann jag utan vidare. Och inte ett hårt ord eller hjälp så långt ögat nådde. Jag lurade henne duktigt. Det slutade med att hon gjorde två trav/skritt till sen var vi klara!

Det var värre med Atlas.

Jag bad Ida att hjälpa mig med det där att han sticker.

1. Vad gör JAG för fel?
2. Har hästen ont?
3. Saknar hästen förutsättningar att lyckas?

Sen var det bara hårda bandage kvar.

Vi gjorde en hoper bra övningar för att säkerställa att jag har rätt hjälper på reflex. Bara att nöta i skritt och trav framöver.

Sen gick vi på galoppvolten till höger.

Det var inte roligt, men några väldigt hårda tag senare fick jag en jättefin LITEN högervolt nästan helt utan sporrar.

Det var MENTALT knäckande för mig att gå så hårt åt Atlas.

Jag vet att jag måste.
Jag vet att han inte tagit skada.
Jag vet att det är do or die.

Men känslorna svämmade över efteråt. Det var inte långt till tårarna.

Nu fick jag allt jag bad om efteråt och det känns fantastiskt skönt.

Tack Ida och Lena för allt stöd och alla goda råd på vår väg. :)

:):):)

Idag har vi ställt upp i fyra grenar. Så här gick det.

Western Riding.

Svårt mönster med 7 galoppombyten. Jag anmälde mig med föresatsen att diska mig genom att jag måste rida enkla byten. Alltså man bryter av till trav innan man byter galopp. Men jag fick ok av domaren för enkla byten så då ökade pressen lite...

MEN vi gjorde sju fina fattningar vav fem blev rätt från början. TOPPEN! Det blev blå rosett eftersom jag var enda tävlande.

Trail

Jag VILLE verkligen klara mönstret eftersom banan var väldigt lätt. Men Atlas vägrade ut sig på bron. Jag ska säga helt ärligt att det sved jävligt mycket. Resten av mönstret gjorde vi helt ok, men den där bron.... Nä jag blev jättebesviken. Trist.

Team Trail

Jag red med Tesse och vi var indianer. Jag gick all in såklart, en indian med sadel? Nä barbacka ska det vara.

Vi hade planerat allt in i minsta detalj.

Tesse först över bron eftersom Atlas vägrat ut sig på just bron i klassen innan.

Atlas ytterst på galoppsträckan eftersom jag red med mockasiner som jag inte kunde få på nåra sporrar. På så vis skulle jag få nån extra meter på mig för att fatta galopp. Allt gick enligt planen.

Tills Atlas kom ihåg att han kan INTE svänga höger i galopp. Han bytte mycket hastigt OCH SNYGGT till vänster galopp och drog järnet iväg på fel håll.

Tesse bara: Vart tog hon vägen?

Räkan bara: Va? Är vi själva nu?

Sen skulle jag plocka upp en hink. Atlas typ tecknade hästen Mulle: AAAAAHHHH! En hink och den anfaller? Den parerade jag, men när jag skulle räcka över hinken till Tesse kastade han sig så att JAG fick kasta hinken för att inte vara tvungen att bjuda alla på tårta. (om man ramlar av ska alla som ser bjudas på tårta)

Sen gick det ganska bra resten av banan. Fast han var HET idag min häst.

Så fort han stod UTANFÖR banan sov han så han snarkade. När han kom IN på banan var han som en gummiboll.

Ranch Riding.

Sist av 8 startande. Vi fick -5 och -5 för olydnad, bl.a sparkade han bakut. Trist. Enligt scorecard hade jag kommit 2:a utan de -10 poängen.

Jag kan omöjligen vara missnöjd med dagens RESULTAT.

Men bron i Trail. Det svider.

-10 för olydnad i Ranch Riding. Det var riktigt trist.

Det finns bara EN sak att göra.

Åka hem och träna.

Förgrömmade skithäst.

Du är underbar.

Jag älskar dig.

:):):)

IBLAND är det lite komiskt hur två personer som har ett samtal FAKTISKT kan prata om helt olika saker, utan att någon av dem upptäcker hur det förhåller sig. 

Så blev det idag. Sara har byggt en jättefin ridbana, och jag "bjöd in mig själv" att rida där. Min tanke var hela tiden att vi skulle rida tillsammans. Sara sa att jag var HJÄRTLIGT välkommen så jag körde ner idag. När jag kom fram förstod jag att hon hade gäster och att hon hade ridit "för länge sen" Att jag skrattade? Sååå konstigt det kan bli ibland.   

Idag ville jag prova en variant på Anthons övning "rosa bandet" , spinnövning och så ville jag prova att rida igenom Ranchriding-mönstret som jag ska rida på tävling nästa helg. JAG VET att man inte ska öva mönster, så det har jag inte gjort. Jag har ridit delar av det, de delar som jag inte känner mig säker på. Men så idag ville jag se hur det känns kontra hur det SER UT. 

När jag hade ridit första gången tänkte jag bara: GÖR OM OCH GÖR RÄTT din slarva. Det känns som om hästen går i ultrarapid, det känns som jag sitter som en idiot och slutligen det som faktiskt syns på filmen. Han DRAR mig i tyglarna vid "stoppet".

När jag ser på filmen så ser det inte så illa ut som det känns och det är ju bra. Men min häst behöver mer mat. Inte tu tal om saken. Han saknar gnista och energi. Därför har jag kört till stan och köpt specialmat (inte korn räknar jag som specialmat, typ pellets) Gräset och korn räcker tydligen inte till för att orka prestera med klipp i steget. 

Jag får inte till den ökade galoppen så jag kompenserar med att rida samlade galoppen ännu mer samlad. Men jag vet inte jag. Mer mat till hästen så tror jag att det blir bättre klipp rakt över. Dessutom tycker jag inte om att han tjabblar med huvet. Han ska gå i form utan snicksnack.  

Jag är JÄTTENÖJD med hur det ser ut. Ja?? Ursäkta, vi har tränat ett ÅR lixom. Och det känns jättebra att jag har all tid i världen att fixa till det som jag inte är nöjd med. Han är ju bara åtta och det här är vårt första tävlingsår.   

 
  Ida kallar den här övningen 1-2-3. Vad Anthon kallar den vet jag ej, men båda förespråkar den för att få hästen att tänka FRAMÅT i spinn. Notera hur jag misslyckas med den där framåt-tanken som är så viktig. Jag ÄLSKAR att se film på mig själv när jag rider. Ibland får jag tröst. Det ser inte så illa ut som det känns.   

Ibland får jag bekräftat det som jag känner. Jag gör FEL, jag borde inte ens gå in i 3-delen med spinn eftersom han inte har drivet framåt. Då ska jag GÅ FRAM, kanske lägga en travvolt rent av.   

Tack gode Gud för film. Jag kan SE det som mina tränare säger till mig när jag rider. Om man sitter helt själv och nöter så blir det svårt att avgöra om man faktiskt känner "rätt"- när det är rätt eller fel....  

 
 
  Sen var det det där med att flytta rumpan "utåt" -alltså vi har kört "twotrack" i över ett år, alltså nån form av sluta. Och där går han på "twotrack" alltså två spår jävlaranama. Men här ser man bara att han flyttar ut rumpan om man vet att det är det man ska leta efter? Visst?   

Oavsett hur det ser ut eller hur det känns så är jag så stolt över Atlas, mej och det som vi lyckats uppnå med hjälp av goda tränare. OFTA tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som bor så nära SÅ MÅNGA BRA tränare som jag dessutom klickar med.   

Lycklig, tacksam och stolt tjej. Over änd aut. 

Jag jobbar varannan vecka kan man säga.

Vav Må-Tors 8:30-22:00
Vav Må-Tors 9-14

Det betyder att Atlas står fyra av 14 dagar och det tycker jag är HELT perfekt. Men det betyder att han behöver gå de andra dagarna om det ska bli nånting av träningen.

Igår var det Anthonträning och idag var planen att åka till Sara och inviga hennes/deras sprillans nya ridbana. Men kolla regnet??

Jag har aldrig sett nåt värre, det gick från regn till spöregn till ösregn till regn och om igen. Jag bara... Det får bli Silverhallen. Jag gav mig ut i regnet och lastade Atlas, körde upp till ridhuset men där fick jag ge mig. EN filt räckte inte för att få honom torr, och jag hade inte HELA kvällen på mig. Se sadla en dyngsur häst det gör jag inte.

Det blev därför träning lös i ridhuset, han är fortfarande rätt vass på det fast jag jobbar väldigt lite med det nu för tiden (typ aldrig).

Det blev lite övergångar skritt/trav/ökad trav och upprepa.
Skritt/ökad skritt, alltså det här kräver en extra kommentar. VILKEN ÖKAD SKRITT?? Jag vet inte HUR mycket han trampade under, det såg SJUUUUKT ut helt enkelt.
Övergångar trav/galopp med så få steg som möjligt i varje gångart, helst tre galopp/tre trav men jag kom nog aldrig under fyra travsteg..
Sen lite små travvolter med trampa under med innerbenet, här tog jag faktiskt hjälp av grimskaft för att han skulle fatta ordentligt.
Ibland varvar jag lite med followup med jag hoppade det idag.
Men jag körde lite vändningar i SKRITT idag, det brukar jag mest göra i trav och galopp i vanliga fall. Men vilka VÄNDNINGAR? Han gick lixom ett-steg-i-taget med frambenen duktigt korsade, det såg ut som om han sa; kolla här, jag har fattat hur jag ska göra.

Nu glömde jag galoppombyten idag, när jag vänder honom i galopp gör han flygande byten innan vändningen ibland. Om jag ber om vändning på kortsidan där han har luft mot väggen gör han byte. Om jag ber om vändning på långsidan så är han närmare väggen och då gör han slidestop (nåja) rollback och fattar ny galopp.

Imorron blir det flytt till beteshagen närmare hemmet, sen verkar det som om betessäsongen är slut för i år.

:):):)

Ja idag var det planerat för Ida-träning, men den brann inne.

Då anmälde jag mig till Madde, men för sent visade det sig. :)

Jag hade verkligen inte fått nån bekräftelse på att jag kunde komma, men jag ville inte chansa "på fel håll"

Hellre köra dit och bli utan träning än att stanna hemma och få sms med frågan om varför jag inte dök upp.

Nu blev det iaf inte nån träning för Madde men jag tränade själv när jag ändå var på plats.

Det var ganska hårt på banan och jag tänker att det var "bra" för då fick hovar och söm bekänna färg.

Jag kan inte se att hovarna ser ut att ge sig för sömmen....

Jag kommer nog att tuta och köra jag.

Jag provade två tre svårigheter som ligger i de mönster som jag ska rida på tävling. Och det gick helt ok. Nu tändes hoppet igen.

Inga tårar så långt ögena når.

:):):)

Nu har Hovis varit här och skarvat ihop så mycket som finns. Han har slipat av skon så den är nästan lika smal som hoven, nu återstår att se om det håller.

Atlas får stå tills på måndag och sen får vi se om det håller för ridning.

Håll tummarna!!

Jag tror han slipade av nästa en cm på insidan. Det syns inte jättebra på bilden men hoven är riktigt smal.

Som tur är har jag två hästar. Så idag tog jag en runda på Flicka, och hon var precis lika fantastisk idag.

Jag brukar säga att mina hästar är såååå snälla och att de aaaaldrig gör nåt...

Men när jag tittar lite närmare på ridningen så försöker hon tjuvstanna vid kanten och vingla lite väl obefogat. Fast jag är där lite steget före så att säga.

Hade någon annan ridit, någon med betydligt mindre unghäst/hästvana så hade troligen resultatet sett helt annorlunda ut.

Nu sticker jag på Diggiloo och sen jobbar jag både lördag och söndag. Det blir handledarutbildning lördag och riskettan på söndag. Riskettan kör vi på Engelska den här gången. Bara för att... ;)

Och på måndag drar jobbet igång på allvar. Kan bli skönt med våra dagliga skrattanfall.

:):):)

Under senvåren och tidig sommar har Flicka försökt att tränga sig vid grinden. Hon har tydligt visat att nu är det HENNES TUR att få komma ut och bli riden. Så de senaste veckorna har jag tagit ut henne lite oftare, och den här veckan har det ju varit helt ombytta roller. Atlas (vrålapan) har blivit ensam kvar i hagen.

Idag körde jag ner för att hämta hem Atlas, håll tummarna, hovis är på ingång!

Flicka stod vid grinden och ville mä, TROTS det tuffa passet på Endurobanan igår. Atlas stog 10 meter bort med huvet sänkt nästan till marken. När jag gick förbi Flicka och närmade mig Atlas med grimma i handen gnäggade han. Åååh, får JAG följa med?

Såååå sööööt!!

:):)::)