Nelliesmamma

Inlägg publicerade under kategorin Flicka

Av nelliesmamma - 20 augusti 2017 18:29


Jag har ett talesätt.

"SÅ ROLIGT ÄR DET INTE! Jag rider inte i regnet."

Men idag var undantaget som bekräftar regeln.

Jag sadlade Flicka och kastade upp Nellie på Atlas, och då började det att regna så smått.

Jag kollade molnen, deras tänkta bana och räknade ut att jag BORDE komma så långt som till Hans innan vi skulle få regnet över oss.

Där vi red lättade det och vi red torra hela vägen till Hans!

Då kom störtskuren och åsksmällar så att både Flicka och jag ryckte till!

Men det gick snart över och det lättade riktigt ordentligt.

Jag satt HELA tiden och tittade på molnen istället för att njuta av ridturen.

Är inte det ett korkat beteende ändå?

Att oroa sig för något istället för att njuta av det du har runtomkring dig?

Jag har börjat be Flicka om lite form. Hon börjar fatta och kan gå flera steg i taget. :)



:):):)

Av nelliesmamma - 14 augusti 2017 21:46


Idag gick jag ner på banan för att rida Flicka. Jag ville kolla gränsen lite. Så vi red skritt, volter, sidepass, trav och några övergångar.

Mot slutet tyckte hon att vi var klara så hon la i backen och hotade med att stå på bakbenen.

Det var jätteintressant och jag kan säga ärligt, att den striden vann jag utan vidare. Och inte ett hårt ord eller hjälp så långt ögat nådde. Jag lurade henne duktigt. Det slutade med att hon gjorde två trav/skritt till sen var vi klara!

Det var värre med Atlas.

Jag bad Ida att hjälpa mig med det där att han sticker.

1. Vad gör JAG för fel?
2. Har hästen ont?
3. Saknar hästen förutsättningar att lyckas?

Sen var det bara hårda bandage kvar.

Vi gjorde en hoper bra övningar för att säkerställa att jag har rätt hjälper på reflex. Bara att nöta i skritt och trav framöver.

Sen gick vi på galoppvolten till höger.

Det var inte roligt, men några väldigt hårda tag senare fick jag en jättefin LITEN högervolt nästan helt utan sporrar.

Det var MENTALT knäckande för mig att gå så hårt åt Atlas.

Jag vet att jag måste.
Jag vet att han inte tagit skada.
Jag vet att det är do or die.

Men känslorna svämmade över efteråt. Det var inte långt till tårarna.

Nu fick jag allt jag bad om efteråt och det känns fantastiskt skönt.

Tack Ida och Lena för allt stöd och alla goda råd på vår väg. :)

:):):)

Av nelliesmamma - 6 augusti 2017 21:08


Nu går vi mot vilovecka för Atlas del, eftersom jag jobbar grisvecka. (8;30-22)


Så planen för dagen var att skritta av honom efter gångna veckans tuffa pass. Planen var att jag skulle rida Flicka och ha Atlas som handhäst med Nellie på. Jag fixade hästarna och var nästan klar när jag upptäckte att Flicka hade tappsko. Jag bara vaaaaa? Just då tyckte jag att det kändes lite orättvist faktiskt.   


Men har man snabbaste hovslagarn i stada? Han dök upp på 45 minuter.   


Under tiden som vi väntade på hovis kom den ena regnskuren efter den andra. Och när hovis var klar med det han skulle göra kom det en rejäl skur till. MEN SEN!


Strålande sol från en KLARBLÅ himmel.   Det var folk ute och promenerade med hund, det var den ena bilen efter den andra, det var cyklister, moped och dessutom folk som grillade korv vid Endurobanan. Alltså bättre miljöträning? Nä, skulle inte tro det. 


Så den där tappskon kom som en skänk från ovan. Utan den hade vi blivit som dränkta katter. 


Och Flicka då? 


Jag har de två (tre med idag) senaste ridturerna frågat om hon kan tänka sig att gå i form.   


Idag GJORDE hon det. Ja, säkert tre steg i taget. Helt säkert fem gånger. Det var SKITKUL när hon helt plötsligt fattade vad jag ville att hon skulle göra. 


Nu blir det Flicka på fredag nästa gång. Och söndag.


Jag sticker på tävling nästa helg. Jag har anmält mig till fyra klasser och jag hoppas att jag ska klara tre mönster av fyra möjliga. Av säker källa har jag fått information om att jag kommer att bli diskad i en av klasserna. Western Riding med fler än 4 byten kräver rena byten, inte enkla. Men jag följer planen. Det blir iaf 9 fattningar...  


Än en gång fick jag besked om att krångel (tappsko) oftast leder till nåt bra (rida i sol isf regn)


   



Av nelliesmamma - 28 juli 2017 15:27


Nu har Hovis varit här och skarvat ihop så mycket som finns. Han har slipat av skon så den är nästan lika smal som hoven, nu återstår att se om det håller.

Atlas får stå tills på måndag och sen får vi se om det håller för ridning.

Håll tummarna!!

Jag tror han slipade av nästa en cm på insidan. Det syns inte jättebra på bilden men hoven är riktigt smal.

Som tur är har jag två hästar. Så idag tog jag en runda på Flicka, och hon var precis lika fantastisk idag.

Jag brukar säga att mina hästar är såååå snälla och att de aaaaldrig gör nåt...

Men när jag tittar lite närmare på ridningen så försöker hon tjuvstanna vid kanten och vingla lite väl obefogat. Fast jag är där lite steget före så att säga.

Hade någon annan ridit, någon med betydligt mindre unghäst/hästvana så hade troligen resultatet sett helt annorlunda ut.

Nu sticker jag på Diggiloo och sen jobbar jag både lördag och söndag. Det blir handledarutbildning lördag och riskettan på söndag. Riskettan kör vi på Engelska den här gången. Bara för att... ;)

Och på måndag drar jobbet igång på allvar. Kan bli skönt med våra dagliga skrattanfall.

:):):)

Av nelliesmamma - 28 juli 2017 10:05


Under senvåren och tidig sommar har Flicka försökt att tränga sig vid grinden. Hon har tydligt visat att nu är det HENNES TUR att få komma ut och bli riden. Så de senaste veckorna har jag tagit ut henne lite oftare, och den här veckan har det ju varit helt ombytta roller. Atlas (vrålapan) har blivit ensam kvar i hagen.

Idag körde jag ner för att hämta hem Atlas, håll tummarna, hovis är på ingång!

Flicka stod vid grinden och ville mä, TROTS det tuffa passet på Endurobanan igår. Atlas stog 10 meter bort med huvet sänkt nästan till marken. När jag gick förbi Flicka och närmade mig Atlas med grimma i handen gnäggade han. Åååh, får JAG följa med?

Såååå sööööt!!

:):)::)

Av nelliesmamma - 27 juli 2017 21:59


Jo, uppfödaren till Atlas har hela tiden hävdat att Atlas VISST är en renrasig Nordis! Bara att han saknar papper. Men det är BLUFF BLUFF BLUFF BLUFF!! De senaste tre dagarna har jag ridit Flicka och därmed lämnat Atlas ensam i hagen. Det är så tydligt, det finns inga tvivel, ingen kan säga emot, hästen är till hälften vrålapa. Den som säger nåt annat har inte hört honom när han blir ensam i hagen. VRÅLAPA är vad han är uppblandad med, punkt.

Om du tror att jag aldrig tagit Flicka ur hagen och lämnat Atlas själv? Jooooo!

Jag har varit ute på promenader, jag har haft henne på ridbanan, jag har kört iväg med transporten. Men nu?

Alltså, FATTAR han att han blivit brädad på ridningen? Att jag är ute och rider på Flicka och inte på honom? Jag vet bara att hans beteende är sjukt annorlunda nu mot innan.



Men nu till Flicka då. Jag gick bort till Endurobanan och red på den i max 30 minuter. Vi höll till på den "flacka" delen med ganska breda stigar och inga hopp eller skarpa svängar. Hon var så svett! Det såg ut som om jag hade spolat henne med slangen. Men vad hon MÖS! Hon fullkomligt älskade det! Hon hade öronen spetsade hela tiden, hon kämpade igenom områden med stenrösen, hon GICK NER SIG på ett ställe, nog hela vägen till knät på vänster fram. Inte i vatten utan i lös mark som finns i skogen ibland. Typ underminerat.

Jag fick ingen reaktion, hon bara tog spjärn med höger fram, lyfte upp oss ur hålet och gick vidare utan att så mycket som att tappa balansen. Jag fattade knappt vad som hade hänt. Jo, det var obehagligt en millisekund, eftersom jag fattade att vi kunde fastna där och att hon skulle kunna bli ordentligt skadad, men hon reagerade inte med att så mycket som klippa med öronen.

På vägen tillbaka till betet stannade vi hos grannen och kollade lite på alla traktorer som körde fram och tillbaka. Hon var inte jättestörd av dem, hon var rätt trött kan man säga...

Imorron kommer hovis, och sen ska jag flytta upp hästarna till nästa beteshage. Beroende på hur Flicka verkar så blir det skritt rakt fram minst 20 minuter imorron. Den som tror att träning ger muskler måste gå en kurs. Det är ÅTERHÄMTNING som ger muskler. Att skritta rakt fram i 20 minuter imorron ger MER återhämtning än ren vila. Det tillsammans med den stretching som hon fick idag. Host, jag introducerade lite mer stretch än hon fått tidigare. Ni som sett mig rida vet att Atlas kan ALLT om stretching. Nu ska Flicka oxå få lära sig hur hon stretchar helt själv.


Ooooch. Nu håller vi tummarna allihop att Atlas hov trollas ihop imorron och att träning och tävling flyter på som vanligt från nästa vecka.

:):):)

Av nelliesmamma - 26 juli 2017 20:55


Ny dag, nya insatser. 


Jag började med att jobba lite idag på självaste semestern. Vad gör man inte för sina kära elever lixom? Fyller nån år på semestern och vill ha körprov då så jobbar jag då. Enkelt. Och det blev två godkända körprov idag. Toppen!


När jag kom hem så fortsatte det roliga. Jag sadlade upp Flicka och jag hade sedan igår bestämt att jag skulle rida runt Viö, jag uppskattar att det är 4-5 kilometer ungefär. 


Den där lilla damen har börjat med lite smågrejer och det är ju positivt! Tex så ska hon inte stå still när jag stiger upp. Jag sitter lite i skiten då - eftersom jag har bomlös sadel och måste klättra upp på en sten för att komma upp.   


Hur som helst, hon tog ett litet kliv i sidan idag mä och eftersom en tillsägelse och rättelse inte har hjälpt så fick hon en rejäl fot i röven. Nu får vi se om det hjälper till nästa gång.   


 


Sen tänkte jag slå på stort så vi tog några korta sträckor med trav. DÅ skulle lilla damen kliva av vägen och parkera i diket. Så jag fick bli lite mer uppmärksam där och parera henne upp på vägen och hålla henne där några steg extra innan jag saktade av...

Och  VAD hände när jag satte till lite lätt och sa ptroooo! Jo, hon satte ner röven och tvärnitade! Jag bara WHAT?   

Jag bara klappade och sa: VILKEN duktig tjej, när jag skrittade iväg så vände jag mig om och kollade. Jag skojar inte, det var säkert 30 cm bromsspår. Att jag inte skrattade ihjäl mej. Vad ska det bli av den här hästen egentligen?


Mot slutet travade hon lite mer friskt så hon fick tralla på så länge hon orkade. Sen klev jag av och gick de sista kilometrarna. Bara jag TÄNKER på henne vill jag bara gapskratta. Hon är helt fantastisk. Imorron blir det Endurobanan, vi får se hur mycket hon orkar. Det är inte viktigt hur mycket hon orkar, det viktigaste är att hon får varierat träning så här på sin första grisvecka. Mycket träning med efterföljande återhämtning ger stora och uthålliga muskler. 


:):):)



Av nelliesmamma - 25 juli 2017 22:05


Min bror ringde mig idag, precis när jag satt och var som mest ledsen. Jag hulkade och hyperventilerade, om vartannat, SAMTIDIGT som jag försökte förklara att det egentligen inte var något allvarligt som hänt.

Atlas har trampat av sig en sko på ett sådant sätt att jag tror att säsongen är över. Hoven är ganska illa skadad.

Jag satt i hammock och grät, jag tänkte på alla timmar som vi tränat, på alla tusenlappar som jag investerat i träningar och clinics. Hur mycket jag sett fram mot tävlingar som är på gång inom kort.

När jag förklarat för brorsan om VAD som gjorde att jag grät, där jag avslutat med "jag vet att hundratals har fått en cancerdiagnos idag, mina problem är jättesmå" så ville jag ändå poängtera att jag är besviken och ledsen över att det som jag sett fram emot så länge är på väg att glida mej ur händerna.

Nu är det inte klippt riktigt än. Hovslagaren kommer på fredag och förhoppningsvis så kommer han att trolla ihop alltihop. Jag skulle bara ta ut katastrofen lite i förskott. Det svämmade lixom över. Det kom som en inre tsunami och bara svepte mina tankar rakt in i tårarnas värld.

I just wanna be with you....


Sen efter att jag gråtit nästan färdigt tog jag och hämtade Flicka.

Hon fick en tur som hon sent ska glömma. Vi har en liten skogsrunda på 15-20 minuter, över stock och sten, uppför och nerför.

Jag kan säga att Atlas inte var till nån hjälp. Han brallade och VRÅLADE i hagen. Det var inte ett gnägg. Han betedde sig som besatt.

Flicka var såååå duktig, hon gick hemifrån trots Atlas hysteriska beteende. Men gissa vad hon gick med högburet huvud och spände ögonen i VARJE sten, stubbe och stock som hon passerade. Men hon gick fram utan att tveka en enda sekund. När vi kom ut från skogen var det höger som var "hem" men vi gick vänster till hennes stora förtret. Sen gick vi bort till vägskälet och gjorde tre volter åt varje håll tills hon slappnade av även om jag ville gå runt och hon ville "hem"

Stoltheten vet inga gränser.


När jag inte kan gunga får jag istället åka karusell...

:):):)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skapa flashcards