Nelliesmamma

Senaste inläggen

Av nelliesmamma - Fredag 16 feb 23:24


Jag köpte min första häst 1993.

Jag hade totalt hästuppehåll mellan 2002-2003 tror jag. Sen flyttade Donna med mig till Kestorp och kort därefter kom Bella in i bilden.

Atlas köpte jag 2011 och Flicka för ett par år sen.

Rädd för att jinxa säger jag ändå att mina tottisar har hållit sig förvånandsvärt friska genom åren.

Nu när Bella visat sig lite hängig, håglös, ointresserad för mat etc har jag haft svåra tider.

Ska jag OMGÅENDE ringa vet som vill -precis som vilken läkare som helst -skriva ut hundra och en mediciner??

Eller ska jag utesluta akut sjukdom via andning, puls, temp och allmäntillstånd?

Ska jag behandla med hemmagjord näringsdryck gjord på morotsavkok, tvångsmata med vatten och kolloidalt silver och ge kroppen chans att läka på egen hand?

Nu ikväll måste jag erkänna att ångesten var HEMSK!!!

Men vet du??

Bella gick med bestämda steg mot hötappen som serverades.

Jag gav bara silver ikväll....

Jag ska sova gott inatt.

Imorron och söndag ska hon få silver oavsett status. Precis som vid penicillinkur behöver kroppen hjälp även efter att den blivit frisk.

Foliehatten sträcker på sig och hoppas att vägvalet var rätt. :)

:):):)

ANNONS
Av nelliesmamma - Torsdag 8 feb 21:52


Min resa genom livet är troligen lik många andras.
Min resa genom livet är troligen olik många andras.

Mina svårigheter påminner troligen om många andras.
Mina svårigheter påminner kanske inte om många andras.

Mina glädjeämnen liknar troligen många andras.
Mina glädjeämnen liknar kanske inte många andras.

Ikväll har jag redan pratat med en vän som lugnat mig med sina ord. De orden gav mig mycket tröst, men min rädsla just nu är mycket stor.

Det handlar om min utbrändhet.

Det handlar om min nonchalans mot mitt mående, min ignorans mot det som jag vet krävs för att jag ska må bra. Min totala brist på insikt om mitt beteende, alla misstag som jag gjort fram till idag, alla lärdomar som jag borde fått av det som varit. Mitt kapitala misslyckande av det som jag föresatt mig. Rädslan som sätter klorna i mig när jag inser att jag gör samma misstag om och om igen. Ångest som sliter sönder mig inuti när jag inser att jag försöker fuska med sånt som jag vet inte går att fuskas med. Hur jag försöker kompensera det ena misstaget med andra dygder. Jag hör mig själv säga; Ja, jo, det blev lite för mycket jobb den HÄR veckan men nästa vecka kommer det att bli MYCKET bättre. Dessutom har jag faktiskt ätit hela tre gånger idag.

När jag träffar en människa för tredje gången på 2,5 år och hon tittar på mig och säger: Jag tycker att jag känner igen det där med för mycket jobb och för lite vila sen vi sågs förra gången.

Jag blir livrädd.

Jag tänker att jag HAR ändrat på mycket i mitt liv, jag har rast på jobbet och jag äter faktiskt mat varje dag. Jag inser med förskräckelse att det inte räcker till. Jag har inte rätt verktyg, jag sätter inte min hälsa i första rummet, jag finns knappt på kartan, det som finns är bara vad jag vill göra och vad andra har för behov av vad jag ska göra.

Ikväll har det varit mycket tårar.

Jag har synat mitt schema nogsamt.

Den här veckan har varit lika dum som arbetsveckorna var för 1-1,5 år sen. På den tiden åkte jag hemifrån 7:15 och kom hem runt 23-24 på kvällarna. Jag fattade inte att det var farligt, det var ju så KUL att jobba hela tiden.

Men det var det som TILL SLUT resulterade i sömnsvårigheter och minnesluckor.

Under hela den här tiden har jag haft stöd och pepp från folk runtomkring mig, jag har fått mest stöd och ibland skäll. Jag har väldigt svårt att tygla mitt inre driv. Jag vet knappt hur man gör när man sitter still och kollar film utan att bli uttråkad.

Idag var jag och tränade med Atlas i Silverhallen. Efter träningen lastade jag in Atlas i transporten och gick därefter in i ridhuset för att hämta mina grejjer. När jag kom in i ridhuset igen blev jag stel som en pinne... HJÄLP?? Var är Atlas? Jag hade räknat med att han stod bunden på sin plats, jag hade helt glömt att jag redan hade lastat honom.

Det där är flashbacks som jag inte vill uppleva igen. Det är så hemskt. Jag vill bli frisk. Själv tycker jag att jag gör framsteg. Förra gången jag bokade ett sånt här schema var påsklovet förra året. OK. Det är framsteg. Men jag vill ALDRIG mer uppleva den där känslan av total förlust av kontrolll när jag inte ens vet vad jag gjorde för två minuter sen (nämligen lastade in hästen i transporten, därför står han inte bunden i ridhuset längre)

Det här inlägget har varit till mycket hjälp för mig. Jag har gråtit mycket. Det är den tröst jag behöver. I princip skulle jag kunna radera hela texten här och nu. Anledningen till att jag publicerar ändå är Du. Om Du kan bli hjälpt av att se mina brister, att Du ska se att Du inte är ensam. Då vill jag gärna dela med mig. Det stärker mig om jag vet att mina erfarenheter och erkännande av mina brister kan hjälpa någon annan att se om sitt eget hus, att vända skutan, att ta nya tag, att ALDRIG ge upp.

Jag lovar och svär att jag inte ska behandla mig själv illa igen. Jag lovar och svär.

ANNONS
Av nelliesmamma - 10 december 2017 23:51


Helgen som gick innehöll en tävling i långt-bort-i-stan.

Det var 5,5 timme dit
Det var 6,45 timme hem

Vaddå?

Ska man åka så långt borde det vara minst SM??

Nähä.

Men helgen gav så mycket kunskap.

Jag ska inte dra detta i långbänk, men jag ska MINNAS hur jag ska skapa goda förutsättningar för HÄSTEN i alla givna situationer. En tävlingsdag består av MÅNGA delar. Ge hästen möjlighet att prestera i VARJE given del på hela dagen.


Och förutom att Nellie var en stjärna som strålade från morgon till kväll var Atlas en klippa som får mina ögon att tåras av stolthet. Jag älskar den där hästen. Han är värd sin vikt i guld. krkrkrkrkrkrkr (Y)

:):):)

Av nelliesmamma - 1 december 2017 21:28


I måndags fick vi lite nytt att öva på framöver - Atlas och jag. Typ sluta på volt...

Idag passade jag på att rida ut i skogen eftersom jag var ledig OCH det regnade inte en droppe?

Jag ämnade inte söka upp plats i skogen där jag kunde öva twotrack på böjt spår. Så det blev osannolikt samlad trav med twotrack än till höger, än till vänster, utan vila, varvat med skänkelvikning fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, twotrack än till höger, än till vänster, etc, etc...

Sen tänkte jag att vi skulle öva galoppfattning från skritt.

Atlas tyckte att det var bättre att ?stå på frambenen?

Varannan gång fattade han han galopp från skritt som om vore hästen hämtad hela vägen ned från himmelriket rakt ner till mig här på jorden.

Varannan gång var det som om fan själv flygit i honom och han stog på frambenen på ett sätt att jag började undra: VARFÖR har jag inte min mobil med mig om det faktiskt händer nåt.


Den här hästen är min stora kärlek och jag ser SÅÅÅ fram emot varje träningspass. Jag har full fokus på hans kropp, hans styrka, hans lydnad och att HAN ska tycka att träningen är kul.

Oftast ber jag snällt och han tar i så att han stönar. Han är en häst värd att dö för. Jag älskar den där hästen på ett sätt som är svårt att förklara. För en utomstående är han en häst med alldeles för stort huvud, ingen hals och dessutom är han en dunderklumpe.

Jag har ett long-time-goal och det är en gul/blå rosett i westernriding, men NTE program 9 eller 10. Hela grejen med westernriding är galoppbyten, men mönster 9 och 10 innehåller så få byten att man inte blir diskad om man väljer enkla byten.

Jag är inte rädd för hårt arbete. Jag ser fram emot det.

:):):)

Av nelliesmamma - 27 november 2017 20:45


Om man sitter och taggar in sin tränare på blogginlägg som berättar hur BRA träningen går så händer följande:

Nästa träning introduceras man till övningar som ligger typ hundra gånger över sin nivå och man går hem efteråt med en fundering?..

Hur i h-e ska det här gå till?

Skönt. Nu har vi många sköna timmar framför oss för att det här ska gå vägen. PLUS att helt plötsligen kan jag inte sitta till närmelsevis mitt över hästen.

Men.

Jag är inte rädd längre.

Till en början (för två år sen) så tänkte jag efter varje träning: Ok, och hur hade du tänkt att det här skulle gå till?

Nu vet jag att vi är kungar på grunderna. Jag har ingen brådska. Nu ska de nya delarna hamna på plats. Jag vet att vi provade nåt liknande i somras men det var nog för tidigt. Nu j-ar. Nu ska vi träna järnet.

Jag ser fram emot träningen. Idag var Atlas pissed som bara den. Men vi ska göra den här övningen lika snyggt som det andra. Om en månad? Om ett år? Om två år? Jag bryr mig inte. Men vi ska bli ?bäst? på det. Vi ska göra det i vår takt i alla fall.





Det här är inte målet.

Då hade målet redan varit nått.

Om vi vinner över våra svagheter så finns en stor chans att vi får en till sån här.

2018?

2019?

Vem vet? Den som lever får se. Och som jag ÄRLIGT kan säga: Det viktigaste är utveckling och att vi har J-IGT kul på vägen. Och VI ska ha kul, inte bara jag.

:):):)

Av nelliesmamma - 25 november 2017 20:38


Jag har invigt min klippmaskin!


Sen fick Nellie rida på Atlas en timme medans JAG fick trampa på. Det var tufft, men det blir mer krut i benen för varje vecka. HÄRLIGT!


Tyvärr räckte inte klippningen till på långa vägar. Dagens träningspass var SJUKT!!

Vi körde igång direkt på ridbanan och Atlas var HET trots en timmes skritt i skogen innan. Jag var tvek på hur jag skulle hantera det.

Vi har ju sagt att om han VILL fatta galopp så ska han INTE få göra det.

Men idag gjorde jag tvärtom - galopp på ?LITEN? volt. Jag stegade upp efteråt, den var nog 12 meter. Och många fattningar från stop.

Sen gjorde jag en 8 (två volter som sitter ihop på en RAK linje) med enkla byten. SJUKT! Han gjorde byte med ETT travsteg. Det var så overkligt.

Därefter blev det min variant på rosa bandet och HUR jag fick honom att vända upp på snett igenom och fatta ?fel? galopp.

Jag är stum av förundran över den där hästen.

Och hur svett han blev?

Imorrn åker saxen fram igen. Skönt jag kan klippa lite i taget tills det räcker.

:):):)

Av nelliesmamma - 20 november 2017 22:11


Idag var det dags för Ida-träning, och Atlas är ju tappskodd. Så då fick Flicka steppa upp och ta ett träningspass. 


Jag är den mesigaste mes du kan tänka dig när det gäller att träna unghäst.

Typ: BRA nu har du gjort tre bra sidepass-steg. Nu är vi klara för idag.   


Men inte idag. Det blev ett jättebra pass med skritt, stop, skritt, volt och på slutet lite trav mä. 



Så letade jag i arkivet och hittade denna film från Januari. 


Hon är rätt stabil dö. 


:):):)
 

Av nelliesmamma - 19 november 2017 23:40


Idag när vi var ute med Atlas så hörde jag att en sko var på väg att flyga av. På slutet kunde jag med blotta ögat se hur den glappade av och an.

Eftersom han har rätt dålig hovkvalitet så valde jag att själv kränga av skon istället för att han skulle slita av den i hagen.

Det var INTE så lätt att kränga av en hästsko som DET SER UT när proffsen gör det. Men jag lyckades till slut. Hoven är inte helt oskadd, men jag är säker på att jag gjorde mindre skada än vad som hade varit fallet om han vrängt av den själv..

Såååå.....

Imorron ingen träning då.

Istället ska Flicka premiärträna för Ida. Aja, det blir väl mest som miljöträning men ändå. Jag ser verkligen fram emot det.

Det gör Flicka med kan jag lova. Hon står ALLTID vid grinden och säger ?ta mej, ta mej?

Och nu är mitt schema helt i schack, så nu kommer jag ha mycket mer tid till alla hästar.





:):):)

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok

Följ bloggen

Följ Nelliesmamma med Blogkeen
Följ Nelliesmamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se