Nelliesmamma

Senaste inläggen

Av nelliesmamma - 4 januari 2015 23:15


Jag vet inte vad du tror, men jag kan säga att när man sitter på 600 kilo muskler och möter FYRA crossar i 100 km/h mitt ute i skogen - då är iaf inte JAG tuff det kan jag säga dig. Som jag tidigare berättat idag så har Atlas och jag haft lite olika syn på lydnad och så vidare.


Nu befann vi oss på en plats i skogen med höga stenmurar på båda sidor om skogsvägen. Jag uppfattade/hörde nånting ganska långt innan crossarna dök upp inom synhåll och jag hade MÅNGA sekunder på mig att ta beslut om att eventuellt hoppa av för att minska risken för att själv skadas. Jag bestämde mig dock för att jag hade mer makt och större chans att påverka hästen från ryggen än från marken. OM han skulle få panik skulle han kunna rycka tyglarna ur min hand på en tiondels sekund. OM han skulle få för sig att DRA all världens väg med mig på ryggen så skulle jag förhoppningsvis kunna sitta kvar så länge så att jag hann få stopp på pållen... Valet att sitta kvar på ryggen var därför väldigt enkelt.


Den första crossen som kom emot mig hade en SJUUUUUUUUUUUUUUUUUUKT hög hastighet och han fick inte stopp på sin hojj förrän han nära hade passerat mig. Jag kan säga att HELA min hjärna bara SKREEEEEEEK:


S-L-A-P-P-N-A---A-V  om du vill leva. 


Jag såg den första vita crossen mycket tidigare än föraren såg mig och det gjorde att jag kunde förbereda både mig och hästen på vad som var på gång. Jag placerade Atlas mitt i vägen för att synas så bra som möjligt, jag är inte helt klar över hur lång sträcka crossföraren hade på sig att upptäcka mig. Det kunde handla om bara 20-30 meter. Hur som helst, Atlas kastade sig helt om och försökte fly. Jag KÄMPADE med min kropppshållning för att visa tyngd och avslappning så att han skulle stanna. Tack för att det mesta av det vi har tränat fanns kvar i den stunden.... 


När alla crossar hade fått stopp på SINA maskiner, jag hade fått stopp på MIN maskin så skrittade jag förbi alla fyra. De stängde allihopa av sina maskiner. (hänsyn uppskattas) Jag log och nickade mot dem allihop, för jag VISSTE att den som var RÄDDAST, det var nån av dem. Jag var rädd - men troligen inte i NÄRHETEN av lika rädd som nån av dem. JAG visste vad som skulle hända, de visste INGENTING om att jag fanns där i deras väg. De körde alldeles för fort för att hinna se och anpassa farten till varje förutsägbart hinder (grundprincipen inom all bilkörning/mckörning om man vill följa lagen) JAG däremot var förberedd i flera sekunder på att NU kan det hända nåt riktigt allvarligt...


När jag hade skrittat förbi alla fyra så fick jag frågan: Kan vi starta och köra? Jag svarade två gånger att det gick bra. Eftersom de hade hjälm på sig hörde de inte, så de startade INTE motorerna. Jag GILLAR. Jag vände mig därför om och ropade: DET GÅR BRA och höjde min hand som ett OK. (hänsyn igen) Motorerna morrade igång....


Då visade Atlas att han kan galopp-på-stället. Men vafan heter det nu då? Trav-på-stället heter piaff iaf. ASG här har vi inte de teoretiska kunskaperna, men jag känner mig mycket nöjd med mina skills att hålla hästen lugn och trygg trots att hans hela kropp skreeeeek flyyyyyy!


Jag är mycket nöjd med dagens ridtur, givetvis pga hur Atlas och jag löste situationen med crossarna.


Jag glömde dock att kolla om crossarna hade regskyltar, tveksamt om så var fallet. Jag tänker: Är det OK att jag ramlar av min häst och bryter nacken för att du ska ha lite "kul"? Är det värt att riskera MITT liv för att DU ska få en kul upplevelse i skogen på din cross? Jag VET att det var EN vuxen med tre ungdomar i släptåg. Vilket ansvar har du som vuxen i den situationen? Jag har inte ord för ditt beteende.


:(:(:(


Av nelliesmamma - 4 januari 2015 21:26


Atlas är min tredje unghäst. Jag har ridit in två araber tidigare. Båda araberna var "speciella" och blev tagna så sent som  vid fyra års ålder. Jag har hela tiden - från den dagen jag hämtade hem Nordis undrat NÄR DET SKA  SMÄLLA eftersom Atlas alltid varit så sjuuuuukt medgörlig och onormalt snäll. Med araberna smällde det så gott som dagligen, inte så att de var elaka. Jag var okunnig och de var fyra år och orörda... båda med lite "historia"....


Atlas har gjort ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT som jag har bett honom om, han har kämpat och tagit i så att han har STÖNAT av ansträngning trots att mina hjälper har varit gränsfall till subtila. Men senaste halvåret har det kommit smygande... sista slyngelåldern. Det här är ingen NYHET för mig i teorin, men i praktiken är det helt främmande för mig. Det var någon som förklarade sista slyngelåldern som tonåren ungefär. "Det är en period då man inte kan kommunicera med hästen, man tror att den blivit hjärndöd eller skadad på nåt vis, sen VIPS en dag så är den normal igen" 


Jag ska alltså hålla ut här. 


Men 


Om jag är på ridbanan och vill trava några varv på volten utan nåt egentligt krav på hästen... VA? SNÄLLA?


Ursäkta, hästen ställde sig som en stenstod och VÄNDE SIG OM OCH HÖGG MIG I FOTEN för att jag skänklade. Fnys. 


Inte ok, jag kastade mig av hästen, tog av sadelfilt och träns och lät honom S-P-R-I-N-G-A och springa lite till, och lite till. Jag stannade efter ett tag för att se om han ville komma till mig och DET VILLE han. På med träns och sadelfilt igen. Gissa vad? Stenstoden fanns kvar. Shit, det är SVÅRT att hålla ilskan tillbaka alltså. Fram med ett spö, ett spö som inte behöver användas, helt plötsligt gick han som en KLOCKA, precis så PERFEKT som han alltid brukar gå. Det är MYCKET frustrerande eftersom JAG känner det som ett litet nederlag när jag behöver använda spö. Även om jag inte behöver ANVÄNDA det, bara visa att jag har det så känns det som om jag har misslyckats. 


Finns det nån tonåringsmorsa som känner igen maktlösheten här?


Nu ska jag BARA ha tålamod framöver, jag ska komma igenom den här trotsåldern, och VI ska lyckas!


Idag när jag red ut i skogen tog jag SADEL eftersom jag ville pressa honom med någon galoppfattning... 

Jag bröt av en pinne i skogen, jag visade att jag hade "spö". MY GOD, gissa vilken häst som gick som klockan!?


När jag var nästan hemma kastade jag pinnen in i buskarna... Atlas frustade och trappade ner på hans annars ganska frenetiska gång idag...


Det råder ingen tvekan om att jag ÄLSKAR den där hästen, men just nu är det lite av en hatkärlek faktiskt.... hahaha


:):):)

Av nelliesmamma - 4 januari 2015 20:31


Jag vill inte kalla mig för dramaqueen, för jag är ganska blygsam av mig....host...


Till helgen kommer jag att bryta mot ALLA mina principer när det gäller sjö och båtar. Jag har lovat Jocke att följa med till Åland eftersom det är så kallad ÄLGHIPPA. Typ fest med flera hundra pers. SHIT. Jag älskar den biten, men för fan man måste åka båt till Åland ELLER flyga för många sköna tusenlappar. ÄRLIGT, jag vet inte om jag var full eller bara kär och dum när jag lovade att följa med till Åland på den där jävla festen. Nåt flyg har vare sig Jocke eller jag kosing till. Han lovar dyrt och heligt att om jag är på sjön med HONOM så behöver jag inte vara rädd för NÅNTING.


OK, förra helgen såg jag en Engelsk Wallander som handlade om en tjej som ramlade (blev knuffad) överbord och blev helt uppskuren av båtpropellern på Stena (Polenfärjan) SHIT, ingen jävla båt till Åland!

Dagen efter försvann ett flygplan från radarn och det planet är inte hittat ÄN! SHIT inget jävla flyg till Åland!

Nästa dag var det en färja som tog fyr i Grekland. Men för FAAAAN ska jag åka till Åland eller inte?


En positiv sak iaf. 


Prova det här om du kan!


Skicka ett SMS till chefen på semestern och be om en EXTRA semesterdag efter att du just varit ledig nästan en månad. Få sedan ett  svar på SMS att HON TAR OCH JOBBAR DEN DAN ÅT DIG. Ha, det är HELT crazy om du frågar mig. Nu har jag iaf tid att komma hem - annars hade jag fått sova i bilen medan Jocke körde hem natten mellan söndag och måndag. Aja, det blir Åland, men jag lovar inte att jag kommer tillbaka. Jag är rädd att jag inte kommer levande från den där jävla båten. 


Ibland måste man trotsa sina hjärnspöken, men Ritchi Valens och LaBamba skrämmer mig. (kolla filmen då) Jag har alltid haft en skräck för båtar och öppet hav. När Estonia sjönk fick jag verkligen vatten på min kvarn, så stora båtar kan VISST sjunka och man kan VISST drunkna om man åker färja. Om jag nu inte kommer tillbaka så finns det två orosmoln på min himmel. Nellie är nummer ett, hur ska Mats klara av Nellie helt på egen hand? Nellie är världens SNÄLLASTE men hon är inte helt enkel att sköta 24-7. Mitt andra orosmolm är hästarna och katterna. Jag får helt enkelt bara lita på att de som finns i min närhet hjälper mina djur till ett gott liv. 


Se nån j-a kyrka går jag f-n inte till, men jag ber ändå till Gud varje dag att jag ska komma säker hem igen, och SEN, jag lovar. Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen. Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen. Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen.  Jag kommer ALDRIG sätta min fot på en båt igen. 


:):):)

Av nelliesmamma - 4 januari 2015 20:11


Jag har haft semester sedan den 17 december och NU går jag in på min sista semestervecka...


Det har hänt en del saker under semestern såklart, jag har inte delat med mig så mycket som jag skulle ha velat. Ork har saknats till annat än bara det mest nödvändiga. Med jämna mellanrum har jag tänkt och känt: SHIT jag håller på att bli bra igen, hjärnan funkar, jag kan planera, jag har KOLL på saker. Sen inser jag att jag glömt mer än hälften och att jag inte har koll på egentligen NÅNTING... 


Men jag vill hylla min arbetsplats och min chef.


Jag TIGGDE och BAD om  att jag inte skulle bli kontaktad på semestern och bli "informerad" (bli tillfrågad) om alla fel jag orsakat. Jag är så tacksam att de hörsammade min vädjan, för jag VET att jag ställt till det för mer än en person på det där företaget. Tänk om ALLA arbetsplatser hade lika proffsig personal som vi har på WiDo. Det hade varit nåt. 


Nu har jag en vecka kvar och jag har sparat det bästa till SIST! Den här veckan har jag så-jävla-kniven-mot-strupen på min examination kurs 2. Jag har börjat med den idag, och som VANLIGT har jag inte en susning om ifall det som jag skriver har nån relevans. Det är tydligen så för alla. Jag vette fan, det här med universitetsstudier verkar mycket skumt alltså. Varför säger alla att de inte fattar uppgifterna? Hur kommer det sig att de får godkännt gång på gång? 


Jag väntar med spänning på betyget för Examination på kurs 1. Haha, det är egentligen CRAZY.... Jag kanske har HÖGSTA betyg, jag kanske har FX (måste göra om göra rätt) 


:););)

Av nelliesmamma - 21 december 2014 00:05


Du vet om min skilsmässa, min flytt till eget hus. Min oklara kamp för att renovera ett hus på egen hand, Mats som hjälpte mig SÅ MYCKET!

Kommer du ihåg hur han balanserade på balkarna och snubblade och hur han ramlade rakt in i hallfönstret?

Nu har jag ÄNTLIGEN köpt nytt fönster, och jag har haft hjälp att byta det!!


Och HAN (Jocke) är såklart inte nöjd eftersom det felar en tredjedels millimeter i det sneda huset...

Tja, jag gillar det!

Alltså både resultatet och hans ambitionsnivå....

:):):)

Av nelliesmamma - 19 december 2014 00:53


Jag fick ett mejl från Unionen där de undrar hur jag gör när jag VOBBAR?

Ursäkta, uttrycket är okänt tänkte jag först, sen fick jag såklart förklaringen. Det betyder att man jobbar när man vabbar. Då blir det VOBBAR. Genast rullade flera scener upp på min näthinna:

"Då ska vi ta och fickparkera här framme, titta bakåt så att du inte riskerar att hindra nån !!STANNA BILEN NELLIE MÅSTE SPY!! annan bilist när du stannar till så här lite mitt i vägen"

Eller

"Bra att du håller bra avstånd till bilen framför så här på motorvägen eftersom tempot är så högt (knäpper av mig bältet, klättrar halvt bak till baksätet för att snyta Nellie) Det bästa alternativet är om du kan hålla tempot vid omkörning så att du inte kommer ifatt en lastbil samtidigt som du själv blir omkörd av många bilar. (Nellie nyser så att eleven har både snor och annat i håret)

Nja, jag inser ganska snart att VOBBA är inget för mej....

:):):)

Av nelliesmamma - 18 december 2014 09:34


Japp!

Jag ÄGER epitetet VIRRPANNA!

Jag lyckades med konststycket att fucka upp jobbet för mina kollegor på min lediga dag mä.

Jag hade betald arbetstid till 20:45 igår. Jag ville INTE att sista eleven skulle känna att jag hade "bråttom till semestern" så jag drog över på körtiden (som vanligt) till gott och väl 21:00. Sen försökte jag få undan lite papper och fix så att det inte ska ligga grejjer och "skräpa" över semestern. Jag åkte hem 21:30.

MEN JAG HADE FORTFARANDE BILNYCKELN I JACKFICKAN.

Sandrastackarn kunde inte få igång bilen med reservnyckeln idag på morronen eftersom den nyckeln är felprogrammerad. Så hon fick ställa in sin lektion, sätta sig i automatbilen och komma och HÄMTA bilnyckeln hos mig.

Jag verkligen TJÖT för jag skämdes så dant. Fy fan stackars Sandra.

Men nu är det semester. Jag ska göra INGET åtminstone till julafton. Sen får vi se hur det blir med kroppen och knoppen. Jag hoppas på bättring iaf.

:S:S:S

Av nelliesmamma - 18 december 2014 00:43


Jag skulle kunna säga: Tyvärr, jag är bara en bonnaunge utan bildning så det här är vad du får.... 


Men istället vill jag säga så här: Jag har inte vetat/förstått att utbildning på universitet är för "alla" och att jag OXÅ kan bli bildad.


Haha, men tyvärr! Jag kommer alltid att vara JAG! Men TACK käre gode Gud och Anne för den här chansen, jag kommer att plugga vidare och Ni kommer (tyvärr) att höra från mig i olika sammanhang - det känner jag på mig. 


Hörredu!


Jag fick ett erbjudande om att hålla körlektion för reportrarna på BLT Fredag, med ett reportage på flera sidor i BLT som resultat. I den artikeln sa jag att "man får inte körkortet på livstid, man är skyldig att uppdatera sig på nya regler" och GISSA! Jag har blivit inbjuden att föreläsa för ETTHUNDRAFEMTIO pensionärer som vill ha en uppdatering! I LOVE!


(Om ni bara visste vad det här kan leda till i FLERA OLIKA ASPEKTER, shit det här är STORT inom trafiksäkerhetsarbetet i SVERIGE. Käre gode Gud ge mig styrka att ta det här till den nivå där det här behöver landa!)

 


Jag ser SÅ fram emot det, men jag har inte den blekaste aning om vad jag ska ta upp. Tursamt så har jag till den 3 mars att förbereda mig. Kan du FATTA hur mycket jag ser fram emot det här?


Om DU har något som Du skulle vilja framföra till förare i kategorin "äldre förare"  så hör gärna av dig till barahelen@yahoo.se så ska jag se om inte det kan ordnas. Men AKTA dig för att anklaga äldre som orsaken till trafikolyckor då det inte finns statistiskt underlag för de "anklagelserna"  :D


:):):)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skapa flashcards