Nelliesmamma

Senaste inläggen

Av nelliesmamma - Söndag 5 feb 16:12


Jag hade en plan att ta Flicka till Silverhallen idag. Det fanns en reservplan att Jocke skulle följa med om det blev problem med lastningen.

Hon gick RAKA vägen in i transporten?

När vi kom fram ville jag ha en joinup och därefter followup.

Hon kom fram på andra försöket...

Den var låååångt ifrån klockren, jag fick backa lite, gå 45 grader på henne men hon kom hela vägen fram till slut.

Notering!

Preciiis innan jag tog mitt första steg bakåt gjorde NELLIE precis samma sak! Helt sjukt hur hon har snappat upp vad jag gör med hästarna!

När jag var precis lagom nöjd. Typ efter en kvart så kom Anki och Mats upp till ridhuset. Så det blev ÄNNU mer för den där utmattande lilla hästen att se.

Hör och häpna nu!

Efter att Anki och Mats gått in i ridhuset med sina hästar så marscherade Flicka RAKT IN I TRANSPORTEN!

Jag fattade INGENTING!

Jag menar att jag fattade INGENTING!

Jag är fortfarande i lite chocktillstånd tror jag. Vad hände?

Jag lastade helt själv.
Körde ett perfekt pass i ridhuset.
Jag lastade helt själv.

Så nöjd men fortfarande helt förvånad. Vad hände?

:):):)

ANNONS
Av nelliesmamma - Lördag 4 feb 20:00


Jag har bokat in Peter för att vara mitt mentala stöd vid lastning av Flicka. Eller LASTA är noll problem. Jag har en så fanatisk skräck för att stänga baklämmen.

Jag har drömt, tänkt och funderat på hur jag skulle kunna göra det SJÄLV, och komma över den där spärren. Hela tiden ser jag bilden av hur Flicka slår sig fördärvad och blir utom all räddning.

Jag VET att det är ett hjärnspöke.

Jag VET att jag måste till ridhuset för att komma vidare i hennes utbildning.

Jag VET att när jag kommer över den här tröskeln så lossnar massor.

Gissa??

Idag tog jag hjälp av Jocke, lastade, stängde baklämmen och körde runt Viö. Det hände N-A-D-A på vägen. När vi kom tillbaka lastade jag ur själv. DET var viktigt kände jag. Att jag kunde lasta ur själv och framförallt att hon stog lugnt och stilla kvar i transporten tills jag bad henne att backa ut. Och när hon kom ut från transporten stod hon med benen brett isär (darrade lite) som en liten Bambi....

Hur jag tog hjälp av Jocke? Jo det var Sture Jonsson-metoden. Jocke håller i grimskaft, jag står bakom och är lite "otäck" typ flaxar lite med armarna om hon backar eller inte går fram. Om hon går fram blir jag "osynlig". Principen går ut på att det är MYSIGT i transporten och otrevligt bakom den. Funkade hundra, det har den alltid gjort. (Lena, Sussie)


Nu har jag bokat av Peter.

Imorron ska jag försöka lasta själv, åka till ridhuset och träna, och sen hem igen.

Om det inte går bra att lasta själv så tar jag hjälp av Jocke, och han har lovat att följa med så att jag inte blir strandad vid Silverhallen, då blir det Sture Jonsson-metoden igen. Behöver jag säga att jag känner EUFORI?

Lyckan är total, och nånting MER har hänt. Flickas hela energi är helt förändrad. Hon är "nöjd" på ett helt nytt sätt. Innan var hon 100% eledig. Hon välte ut vattentunnan så snart hon fick chansen och you name it...


Jag är på G!

:):):)

ANNONS
Av nelliesmamma - Onsdag 1 feb 23:30


Jag tog Flicka på ridbanan igår och insåg plötsligt....

Hon är inte i NÄRHETEN av "broken"

Jag har alltid jobbat mina hästar LÖSA, dels för att de ska få bralla av sig ordentligt, men också för att få till en bra joinup.

Men den där Flicka har jag bara släppt lös två gånger på ridbanan. Båda gångerna plöjde hon elbanden och sprang hem till Atlas.

Jag har varit tvungen att träna henne på lina och jag gillar det inte alls egentligen.

Igår införde jag två nya övningar. Väldigt kort och mycket enkla men fysiskt lite ansträngande på den ena och klurigt på den andra.

Den ansträngande övningen resulterade i stegrande och bockande häst och den kluriga resulterande i protester på annat sätt.

Jag insåg att frekvensen på träningen måste öka drastiskt, så idag tog vi promenad över stock och sten. Jag fick henne att hoppa över ett vattenfyllt dike och hon följde John riktigt bra.

När jag bad henne gå ett varv runt ett träd kom samma reaktion igen, stegra/slå/bocka. Suck, hon är SÅÅ olik alla andra jag ridit in.

Lugn som en filbunke och BAAAM så smäller det. Jag kopplar det till den uteblivna "dräneringen" som lös på ridbanan leder till.

Imorron träning igen, men då blir det lastträning istället. Drömmen är att kunna stänga lämmen och köra upp till ridhuset. För där kan jag släppa henne lös utan risk för rymning iaf.

Fortsättning följer.

:):):)

Av nelliesmamma - Söndag 22 jan 21:32


Idag har jag haft min goda kollega Viola hemma för att kolla igenom mina hästar. Det är inte illa när man har en hästmassör så nära inpå sig. 


Ingen av hästarna hade några konstigheter i sina muskler, men Atlas är definitivt lite ojämn i ryggmuskulaturen... Han bara hängde ner huvet och la det på sne. KNÅDA MEEEER! Han slutade ÄTA och bara stod och njööööt. 


Jag var lite orolig över Flicka eftersom hon har en gammal sårskada med ett riktigt fult ärr på ena bakskinkan. Men hon visade inga tecken på obehag alls. Det var skönt! Jag ska inte säga att hon till fullo njöt som Atlas, men hon har ingen träningsvärk som Atlas troligen har. 


När jag ändå hade henne inne och avslappnad passade jag på att introducera sadeln. HOn fick titta och lukta, det var intressant ca 10 sekunder, sen hände detta. Och min vana trogen. Det här var HELA träningspasset för idag. 



Jag hade inte inte räknat med några konstigheter, men det här är ju LÖJLIGT!?


:):):)
 

Av nelliesmamma - Torsdag 19 jan 20:58


Idag var det uppstart av vårsäsongen med Madde. Jag var lite skeptisk till hur vi skulle kunna tillgodogöra oss nåt redigt eftersom vi inte kört jättehårt hemma på sista tiden. Vi har absolut varit ute, men mest skritt. Och vaddå. Twotrack i skritt är inte kattskit. 


Hur som helst, det blev lite serpentiner, lite fattningar, lite sidepass och lite headbanging. Alltså Atlas, vad håller du på med egentligen? Det blir inget lyfta från marken, men han headbangar och kastar med huvet och biiiiiiiiiper. Det är som om han vill bralla och bocka, men sen blir det bara att kasta med huvet. 


Jag fick göra övningarna lite förenklade då och då. Och när jag gjorde LITE enklare gick han såååå BRAA! Det var kort och gott en väldigt givande och rolig träning. 


Och MIN träning då?


Jag har jobbat med det där lite. Häromdagen var jag på gymmet för att jag vet att jag MÅSTE!! Jag började med att gå på löpbandet. Med händerna i byxfickorna. Jag vet inte hur jag ska komma vidare. Det är SÅ-FUCKING-TRÅKIGT.


Efter en liten stund kunde jag trampa på lite mer, men det var oxå bara LITE mer.


Jag bestämde mig sedan för att jag skulle göra iaf NÅNTING som gjorde mig svettig så jag tog fram en kettlebell och körde lite lift and push. (som jag tror att det heter)


Sen körde jag lite rodd i dragmaskinen och lite triceps. 


Ja, men jag blev faktiskt svett. Inte mycket, men lite. 


Det kändes bra att jag gjorde nåt när jag ändå pallrade mig dit. Men det är SÅ-JÄVLA-TRIST. 


De senaste dagarna har jag sedan promenerat en halvtimme i lagom maklig takt, och ikväll ska jag köra mina 7minutesfitness. Det är en app som jag laddade ner för skitlänge sen. 


Problemet är att jag tycker träningen är MESIG. Jag vill spyträna men kroppen tål det inte. Nu ska jag VÄNJA mig vid att träning kan se ut på många sätt. De där promenaderna har hjälpt, jag känner mig piggare. Så nu ska jag fortsätta med min lilla träning och hålla tummarna för att suget ska komma igång. 


:D:D:D

Av nelliesmamma - Söndag 15 jan 23:47


NU kommer tårarna i alla fall. Jag har vägrat att ta ut nåt i förskott. Jag skulle bara ta det lugnt och vänta, men sanningen går sakta upp för mig. Jag får aldrig se honom igen, och jag vet inte vad som har hänt....


Det är snart tre dygn sedan jag såg honom. Han brukar inte vara borta när det är så här kallt om nätterna.

Jag har gjort i ordning hammocken ifall han kommer hem när jag sover eller är hemifrån. Den var lite oredig efter blötsnön som kom förra veckan.


Snälla Steven kom hem. Jag saknar dig. Snälla kära gode Gud säg att ingenting hänt min fina katt. Låt honom komma hem igen.

:'( :'( :'(

Av nelliesmamma - Torsdag 5 jan 20:13


Jag blir så vansinnigt full i skratt när jag läser mina minnen på fejjan.

De innehåller ALLTID nånting om att jag ska ÄTA MAT och att på något vis TRÄNA.

Sedan jag slutade med handbollen har det varit tufft att hålla i träningen, inget snack om saken.

Det var en period precis innan jag träffade Jocke som VERKLIGEN höll måttet för vad jag kallar träning. Det var riktigt tuffa pass, det var varierad träning med X-trainer, kettlebells, zumba, skivstång, MAQ. Allt flöt på för jag var intheflow. Beroendet var på topp, precis vad som krävs för att jag ska hålla träningen uppe. Att "tvinga" mig till träning funkar ju inte.

Vad hindrar mig??

Ja, herregud vad hindrar mig?

Jag vet inte! Förutom latmasken då. Hahaha.

Jag har provat "tvingatrettiominuteromdagen"
Jag har provat "tvingasextiominuteromdagen"
Jag har provat "omdugördettasåkandusedanfådetta"

Men jag kommer ej över tröskeln.

Tröskeln känns oöverstiglig och jag vet ärligt inte hur jag ska göra.

"Mitt bästa jag" projektet som jag gick igenom mellan aug-julafton ledde till mycket bra resultat. Nya arbetstider och att äta två gånger om dagen. DET håller jag nästan varje dag och det känns jätteskönt. Men träningen?

Det är UNDERBART när jag är igång, men att komma in i flowet. Hjälp?

Varför jag vill träna?

Jag har fyra hästar och ett hus som ska skötas. Att rulla in en 400-kilos ensilagebal är ingen lätt sak. Skotta snö, bära vatten, you name it, jag får ont om jag inte tränar.

Bara gör det Helen. Bara gör det. Bara GÖR det!

:):):):)

Av nelliesmamma - 26 december 2016 18:02


Ja, jag hade inte tackat nej till en dag i solen.

Just idag, annandag jul anordnas en mycket trevlig ritt här i skogarna. Julritt, det kan vara upp mot 20 hästar.. det är mäktigt att ingå i en sådan kortege.

Jag hade ställt klockan, jag var uppe i god tid, men till mitt stora förtret vräkte regnet ner.

Mitt motto: Jag rider inte i regn, SÅ kul är det inte!!

Så jag kröp ner i sängen igen, besviken över den uteblivna långritten.

Eftersom Mats kom och hämtade Nellie idag höll jag bra span på vädrets utveckling, för att rida, det ville jag absolut. Och om Nellie är hos pappa så kan Atlas och jag sticka ut på galopprunda! DET var länge sen! Så när solen lyste som vackrast gick jag ut för att sadla upp.

Idag körde vi låååånga travsträckor med öka/korta där han fick så lång tygel som helst, bara ryggen var uppe. Han tyckte om det precis lika mycket som jag själv. Gissa vad? När vi kom så långt upp i skogen så att det blev dags för galopp, DÅ kom inte bara regnet, utan HAGEL och inte bara hagel utan STORM. Det blåste så manen FLÖÖÖG på Atlas och det var sånt oväsen att jag knappt hörde vad jag sa till min duktiga lille häst.

Jag skrev av rida inte är SÅ roligt att jag gärna gör det i regnet?

Jag GAPSKRATTADE av lycka över hans fattningar. Om nån hade sett eller hört mig så hade de säkert sett till att jag blev inlåst? En dåre som asflabbande och tjoande MITT i hagelstormen kommer och rider i full galopp?

Jo, jag missade en härlig tur i skogen med trevligt sällskap, men det blev ett UNDERBART träningspass på egen hand. Och jag hittade en NY STIG! Den ska vi utforska mer när jag har sällskap. Idag hade jag ingen lust att rida vilse. Ensam, utan telefon....

:):):)

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok

Följ bloggen

Följ Nelliesmamma med Blogkeen
Följ Nelliesmamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se